offer på Grinselhose Är mitt liss enda sörhoppning tillintetgjord? — Nej, nej, inföll notarien hastigt, blif ej så förskråckt; de lefva båda ännu, men en stor olycka har tråffat dem. — Men hvad år det för en olycka? såg, hr notariel — Var lugn. Sitt ner och hör mig; det år icke så förfårligt som ni tror; er rikedom år ju tillråcklig att lindra deras elånde. — Gud vare lof — inföll Gustaf — men jag besvår er herr notarie att beråtta fort; den långa inledningen plågar mig till döds! — Så vet då att reversen förföll under er bortovaro. Hela månader har herr van Vlierbeke förgåfves bemödat sig att anskaffa de för dess inlösen erforderliga penningarna. Andra tryckande råntor graverade åfven hans egendomar. För att undvika skymfen af en exekutiv auktion, beslöt han att frivilligt försålja både sin fasta och lösa egendom. Inkomsten råckte jämnt och nått till att betåcka hans skulder och alla borgenårerna voro nöjda med hr van VIierbekes årliga uppförande, han som prisgaf sig åt eländet, för att bevara sitt goda namn. — Således bor hr van Vlierbeke icke mera på sina fåders arfgods, som förut? — Nej, han har flyttat derifrån.