Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1851, sida 1

Den sattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (ötversättnins från Flamandskan.) IX. (Forts. fr. n:o 268.) En lång stund stod han så med handen på pannan. Men snart bortjagade han åter de dystra tankarna och ropade med ny enthusiasm: — Bort, bort med den misstro, som lik en orm vill smyga sig in i mitt bröst. Huru skulle Lenora kunna glömma mig och ståta mig ifrån sig? Det år icke möjligt! Har hon icke förklarat, att vår kårlek år evig och outsläcklig? Kan väl hennes mun ljuga? Kan hennes hjerta utöfva ett trolöst förråderi? Nej sådana tankar skymfa henne! Vid dessa högt uttalade ord öppnades dörren till rummet. Den unga mannen sökte dölja sitt upprörda tillstånd och gick notarien till måtes. Denna var beredd att afpassa sina ord och miner efter den besåkandes stånd; men knappt hade han igenkånnt den unga mannen, förrän ett vål