Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1851, sida 3

marknaden i allmanhet, tarfvas dock ännu åtskillig samverkan inom handelskåren, och torde för detta ändamål ingenting vara önskligare, än om man här, i likhet med hvad som långe existerat i Köpenhamn, Christiania och en mängd andra utländska handelsstäder, etablerade en s. k. centralkassa, grundad på insatser inom köpmanskären, och ur hvilken låmpliga lån kunde försträckas å sådana varuartiklar, som ej genom magasinering åro utsatte för förskåmning, svinning 0. s. v. Såsom förhållandet nu år, kan nemligen ej påpekas en enda allmån anstalt eller kassa, der importören eller varuegaren, egde han ån ett lager till ot vårde af millioner, kan på detsamma eller en del deraf lyfta lån om en enda skilling. Med ett ord, han skall, då konjunkturen år missgynnande, ganska ofta tvingas att för sin verksamhet i andra riktningar eller för löpande liqvider anlita en dyrköpt utländsk kredit eller sålja af sitt lager för vanpriser, och i sednare fallet skada såvål sig sjelf som andra. Vål år det sannt, att en och annan enskild kapitalist visat sig villig att å varor lemna lån, men troligen sker då sådant mot drygare afbrånningar, ån som skulle erfordras i händelse platsens förmögnare medlemmar associerade sig till ett bolag för belåning afvaror. Vi se ej heller råttare, ån att en dylik anstalt skulle, utan att öfverskrida gränsen för måttliga beråkningar, lemna aktieegarne en vacker afkastning, åtminstone har förhållandet visat sig så i Köpenhamn, äfvensom i Götheborg, der till och med sjelfva sparbanken försträcker dylika lån. Man skall måhånda invånda, att en sådan centralkassa, eller hvad man annars vill kalla den, skulle bidraga att framkalla en öfverdrifven import och öka importörernas förut nog ansenliga antal, men håremot torde man låtteligen kunna finna utvåg i de reglementariska beståmmelser, som för en dylik anstalt komme att erfordras. Vi återgå nu till vår rapport för dagen och få då omnåmna hurusom, med anledning af en riklig tillgång å fartyg åtskilliga nya fraktslut egt rum för export, nemligen pr Hull för 2:ne fartyg å 15 s. sterling pr ton jern, hvarförutan några andra engagementer blifvit uppgjorda på Marseille, Stettin, London och ett par andra platser. Till följd håraf torde årets skeppning komma att föga understiga förlidet års utförsel. Hvad nu särskilt den dyrbara artikeln koppar betråffar, så har exporten deraf till och med vida öfverstigit det qvantum, som under de tvenne sednare åren blifvit hårifrån aflemnadt, och uppgår till bortåt 8,400 skeppund; utgörande efter ett lågt medelpris å 130 rdr bko mer ån 1,900,000 rdr bko; och det oaktadt har produktionen från Atvidaberg (cirka 3,000 skeppund) ej i år blifvit vågförd i Stockholm utan skeppats från Norrköping. Men äfven af tjära har utförseln tilltagit rått ansenligt under sednare veckan, hvarigenom totalqvantiteten nårmar sig vanliga goda skeppningsår, dock har den direkte utförseln i år från norra hamnarne varit vida betydligare ån vanligt. Emellertid hafva årets priser å såvål denna som de flesta andra exportartiklar stållt sig temligen favorabla för producenterna och lågger man hårtill att åfven landets utförsel af trådvaror från norrlåndska hamnar, vunnit en ganska ansenlig utvidgning, så företer sig den ödets milda skickelse, att på samma gång en felslagen skörd i norra orterna gjort en betydlig spanmålsimport behöslig, har just dessa orter skördat en motvägande fördel genom betydligt ökad varuutförsel. I varuhandeln hår på platsen år det emellertid numera mindre lifligt ån för några postdagar sedan, och med endast få undantag hafva prisnoteringarne bibehållit deras sednaste ställning. Spanmål och Brånvin in loco: Hvete hade sedan förleden post ganska jemn afgång och större delen af sist importerade laster från utlandet åro realiserade; emellertid har dock tillförseln af svensk vara ökats derhån att prisnoteringen kan anses J å 1 rdr lågre ån för några dagar sedan eller å 154 241 rdr. Råg har dock tråffats af ett ånnu mårkligare prisfall och aflåtits a 14—16 rdr för svensk vara samt för rysk ritorr råg omsatts till vilkor motsvarande ej stort mer ån 16 rdr 24 sk.; men tillförel har då äfven en längre tid bortåt varit så ymnig att behofven för tillsället kunna anses öfversyllda. Korn: äfven af detta sädesslag har man sett sig nödsakad att bevilja försäljning till så nedsatta priser att god 6-radig vara från fartyg endast på längre tid sålts till 14 rdr 24 sk. å 14 rdr 12 sk., medan större förråder i anseende till vårme måst magasineras. Hafre: sedan man fårgåfves sökt köpare för förhanden varande ansenliga tillgångar och i följd deraf måst magasinera större delen af desamma, hafva dock under dagarne några poster god svarthafre slutats å 71 rdr och dito hvit å 7 rdr, utan att någon lisligare köplust det oaktadt framkallats. Bränvin år i allmänhet trögsåldt och betingar för sjögammalt 43 sk. samt har för ny vara deklinerat till 403 å 40 sk. På leverans förmärktes i dag en temligen betydelselös aflärsrörelse, helst södra snällposten saknades under börstimman. Rås pr våren slutades emellertid i någon enstaka post å 16 rdr 30 sk., ehuru man rätteligen kan anse noteringen vara 16 rdr 32 sk., hvarunder köpslut svårligen stå att effektuera. Korn pr samma termin betingade för några 100 tunnor 12 rdr 16 sk. och år temligen elterfrågadt till 12 rdr 12 sk.; pr Juni visar sig noteringen fastare ån vid förliden post, eller å 12 rdr 28 sk. och deröfver. Bränvins-affärerna saknade allt intresse och priserna lutade ej obetydligt till återfall, så att god tillgång yppades pr Dec.—April, begge incl. å 40 sk., medan några få kontrakter slutades pr våren å 431—43 sk. samt såljare anmäldes pr Juni å 443, Juli 453, Aug. 461 och Sept. 47 sk.