Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1851, sida 1

hvad ni med svett och möda förvärfvat. Var icke bekymrad för vår skull, Gud skall nog gisva oss dagligt bråd! — Ack, goda herre, sade förpaktaren med sammanknåppta hånder, afslå icke min ringa hjelp! Vid dessa ord öppnade han en låda, hvari låge en hel mångd silfverpenningar. — Se, sade han, detta år icke hundradedelen af det, hvarför jag har er godhet att tacka. Visa mig den nåden, hvarom jag beder. Tag de hår penningarne; kunna de bespara er en enda smårtsam stund, så skall jag innerligt tacka Gud derför. Adelsmannen var rörd ånda till tårar. — Tusen tack, min goda vån, jag bör icke mottaga den tjenst ni tillbjuder mig; hvarje vidare bemödande skulle vara fåfångt. Låt oss lemna detta rum. — Men hvart årnar ni begifva er, båsta herre, frågade förpaktaren djupt sorgsen. Såg mig det, för Guds skull! —Det år omöjligt, lydde svaret; jag vet det ånnu icke sjelf; och åfven om jag visste det, skulle försigtigheten bjuda mig att förtiga det. Med dessa ord gick han tillbaka i det andra rummet. Der smålte alla, tillochmed