Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1851, sida 1

Den sattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (Ötversättnins från Flamandskan.) VII. (Forts. fr. n:o 267.) Lenora visade mod, men hennes hjerta var appfyldt af sorg vid bortgången från den plats der hon blifvit född, vid afskedet från allt hvad hon sedan sin barndom ålskat — från de låfrika tråden, under hvilkas skugga hennes själ öppnade sig för den första kårlekens kånsla, från bersån, der Gustafs bekånnelse ljöd till henne som ett budskap från himlen. Och likvål var hon modig; ty hon måste ju vara ett stöd för sin lidande fader, afvärja från honom hvarje obehaglig sinnesrörelse, stå som en skyddsvakt vid hans hjerta och genom sin beslutsamhet och sina smekningar tillspårra vågen för hvarje bekymmer. Derför sökte hon möta sin faders blickar med glada och uppmuntrande Ögon. Fader och dotter begäfvo sig nu till förpaktaregården får att taga afsked af förpaktaren och hans hustru.