JAS al du IOTSaALL I OVISSIICLL OMP Ill BE visdom. Krukmakare. (Ins. till Ö. C.) Korrespondens till Ostgötka Korrespondenten. Jag har haft den lyckan, att helt nyligen från hufvudstaden blifva vdl underråttad om rikets verkliga tillstånd. Det år med anledning håraf, som jag nu anhåller att få återkalla alla mina fordna förvillelser, och det under den allvarligaste försåkran att jag hådanefter fullt och fast tror på allt, hvad våra håga herrar lofva, och på allt, hvad de lårde såga oss. Jag erkånner derjemte, utan afund, att Stockholmsleran vida öfvertråssar all annan inhemsk lera, och att hufvudstadens krukmakarearbeten, till följe håraf, äro de jemnförligen förnåmsta. Så vet då, m. h., till en början, att statsrådet år konstrueradt likasom en sparbössa. Allt gömmes och förvaras vdl; icke det ringaste af vårde utsläppes. Man sparar på tankar, ord och gerningar; och åt hvem sparar man vål, m. h.? Jo — åt folket; åt det oförständiga, otacksamma och obåndiga folket! Hvilken godhet och hvilken omtankal Och hvilket kapital sedan, når en gång sparbössan går i kras! Böj knå m. h., med mig, i leran och för leran! Ytterligare m. h. Hvad har icke reg. nyligen gjort, för att hindra skatternas ökande? Har den icke hemförlofvat riksens ständer och just derigenom förhindrat, får nårvarande, skatternas förhöjning?! Detta var sintligt, enkelt och statsekonomiskt på en gång. Ett svårt år stundar, som vi alla veta. Är det då icke sårdeles omtånksamt af vederbörande att, förutom de gamla matstållena, låta hotel Scandinaveöppna sina portar och duka sina bord för de härdt ansatta brödrafolken. Man har ansett att försvarsvåsendet vore för landet allt för betungande. Nå vål. Har icke den korps, som kallas för prinsens gubbar, just i dessa dagar blifvit reducerad; och kan det icke egentligen vara detsamma, antingen reduktionen hårleder sig från vederbörandes eller någon annans -samvete.Hafva vål reformvännerna i Stockholm någonsin varit så eniga, som nu? Och bevisar icke deras våltaliga tystnad derjemte kraft, ihårdighet och belåtenhet?! Gud hjelpe dem och alla andra stackare! Apropos beskedlighetsinråttningar, så lefva också ånnu de sattigas vånner, sållskapet för öm och sedlig modersvärd, likasom ock det, särdeles för Stockholm passande, för vanvårdade barn. För allmån beqvåmlighets skull arbetas med mycken ifver på en stor nationalvagga. Tånk — huru ljuft för folket att fortfarande få slumra — i en sådan; drömmande om sållhet och åra. Hvad hufvudstaden särskildt betråffar, i beqvåmlighetsvåg, så fortfar den gamla omtankan att, på alla trottoirer, tillhandahålla allmånheten allt, hvad den behåfver med undantag af plats för fötterna. Och hvad skulle vål också fötterna göra på trottoirerne! Munkbron bibehåller den allmånna karakteren oföråndrad, stödjande sig på Posten, Riddarhuset och Assistancen. En hvar svensk är fullkomligt nöjd och belåten. Den försmådliga Friskytten är kanske den ende, som hårifrän gör ett sörargligt undantag. Han gycklar nu, som förr, med allting och öfver allting. Orvar Odd år förjagad till Öresund, och tidningspressen den sitter ån på grund: Sveriges alla åfria fiender äro slagna, eller skråmda, eller köpta eller tillfånga tagna. I dessa heroiska, låttfotade vers finner min herre ett bevis på den Beckmanska skolans framåtgående. , Med anledning af alla hår framlaggda pinfårska och tvårsåkra notiser, behagade min herre sjelf ynnestfullt inse öfverstödigheten och obehårigheten af allt vidare politiskt sprattlande. Gör, som jag: ligg still! Omvånd och båttra er. Afsvårj syndens tjenst och blif, äfvensom jag, en lycklig och belåten ost. oo Jag tecknar mig, som förr, eder tillgifne, men nu mera inllkomligt klart seende.