— ———— vikit hvarje sken af vålmäga och sökt att gilva sig ett så torftigt utseende som möjligt. Lenora bar en mörk kattunsklådning, en mössa och en liten fyrkantig halsduk; hennes vackra lockar voro icke mera synliga, vare sig att hon doldt dem under mössan, eller att de fallit för saxen. Den stackars adelsmannen hade en rock af srost klåde, hvilken var tillknåppt ånda upp till hakan, och en mössa med bred skärm, som nåstan bortskymde hans ansigte. En viss omsorgefull snygghet herrskade dock i denna klådsel; oaktadt den möda de gjort sig för att dölja sin hårkomst och sitt stånd, bibehöll deras gång och sjelfva såttet, hvarpå de buro sina kläder, något af detta oförklarliga, som förråder en sannt bildad uppsostran. Fadrens drag voro icke vanstållda, dock var det omöjligt att urskilja om de uttryckte glådje, smårta eller likgiltighet. (Fortsåttn.) QO—