några personer skrattade högt, innan notarien ppnade auktionen. Utroparen stod på ett bord, och notarien höll just på att prisa ett vackert och vål inlagdt skåp, då herr van Vlierbeke sjelf intrådde i salen och stållde sig vid bordet. Hans åsyn åstadkom en allmån rårelse bland de nårvarande; man lutande sina hufvuden tillsammans och hviskade hvarandra allehanda saker i öronen; man begapade nysiket den afsigkomna adelsmannen; och om åfven några dervid kånde medlidande, så erfor flertalet endast likgiltighet eller skrattlust. Men detta varade ganska kort; ty snart. hade adelsmannens lugna drag ingifvit en allmån vårdnad och beundran. Vål var han nu fattig, vål hade olyckan utsett honom till offer; men i hans fria blickar visade sig den modiga ande, som åfven i olyckans stund icke forlorat något af sin ådla stolthet. Notarien fortsatte sörsåljningen, och vid uppropandet af hvarje ny sak, gaf honom adelsmannen nyttiga vinkar om deras ursprung, ålder och verkliga vårde. En och annan herre från grannskapet, hvilken förut stått på sällskaplig fot med Le