Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1851, sida 1

Den stackars adelsmannen hade i de största rummen uppstållt och ordnat allt som var beståmdt att försäljas. Han och hans dotter hade hela föregående natten varit sysselsatta att putsa och feja allt, för att locka de köplystna att bjuda högre. Denna omsorg var icke resultatet af egennytta; ty då de fasta egendomarna några dagar förut gått bort för en ringa summa, hade herr van Vlierbeke fått den åfvertygelsen, att försåljningssumman för alltsammans icke kunde betåcka skulderna. Men drifven af sin årlighet, hade han offrat sia nattro, för att så mycket som möjligt minska deras förlust. Sannolikt var det hans beslut atticke mera sofva på Grinselhof; ty åfven tvenne fullst ndigt uppbåddade sängar och dlera klåädespersedlar, som tillhört honom och hans dotter; utställdes till försåljning. Lenora hade tidigt gått till förvaltaren, der hon uppehåll sig i en liten kammare och våntade tills allt vore förbi. Omkring klockan tio var stora salen full af menniskor; rika herrar och damer trångdes med klådmåklare och måklerskor, hvilka hop pet om en god affår lockat ifrån staden; bönderna stodo i grupper och samtalade om den olycka, som tråffat hr van Vlierbeke; ja