Kristallpalatsets enskilda historia. (Af Charles Dickens.) (Forts. fr. N:o 263.) Paxtons utkast hänvisades till byggnadskommissionen, som icke officielt kunde göra något afseende derpå, då den förkastat alla till tåflan inlemnade förslager, och beståmt sig för en från den sjelf 16. plan. Paxton låt ingalunda asskräcka sig, utan beslöt att appelera till ett forum, som, sör att begagna ett af de moderna komediförsattares uttryck, aldrig låter sig förgåsves påkallas — till det engelska folket sjelft. Detta verkställde han uti -London illustrated News! Aldrig har något vad blifvit hastigare och mera gynnsamt besvaradt. Det påtagligt utförliga och praktikabla, enkelheten och skånheten i planen öfvertygade hvarje ledamot af den månghöfdade appellationsrätten om dess värde. Imellertid hade uppfinnaren af utkastet till byggnaden haft en audiens hos uppfinnaren af hela expositionen, prins Albert, och detta likaledes på en mårkvårdig dag, ty prins Patrick. döptes samma dag. Hvad som föregick på denna audiens, förbigå vi; men den uppmuntran Paxton erhöll, och publikens dagligen mer och mer framtrådande tanke, föranledde honom till det beslutet, att utfårda en sormlig ansökan till byggnadskommissionen, beträmande sitt utkast. Han vånde sig fördenskull till Fox och Henderson, och dessa skredo genast till verket. Sakerna stodo så, att byggnadskommissionen i sitt avertissement i afseende på sin egen expositionsbyggnad, hade inbjudit de sökande, att föreslå alla de förbåttringar, som kunde synas dem nådvåndiga. Detta öppnade en bresch, hvarigenom Fox och Henderson kunde inskjuta sin ansökan för Paxtons plan. Korteligen, hufvusaken var, att just denna plan framför alla andra bragtes i förslag som en -förbättringaf komiteutkastet. Hår uppstod återigen en ny, ganska stor svårighet. Det var nu lördag och endast näss RR ne