Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1851, sida 1

Den fattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (Örversättning från Holländskan.) VII. (Forts. fr. n:o 264.) Lenora satt liksom tillintetgjord och vånde icke sina blickar från fadren. Denne fortfor : — Det år åfverflådigt att skildra får dig i hvilket tillstånd af förvirring och nåstan vansinne jag tråffadea min olycklig broder; huru jag hade att göra hela timmar för att leda ett svagt ljusskimmer in uti hans omtöcknade själ. För att rädda hans åra och följaktligen hans lif, gafs det blott ett medel; men store Gud, hvilket medel! Jag måste förpanta den lilla förmögenhet jag egde, för min brors skulder; mina förfåders egendom, din moders brudgåfva, hela ditt arf — kortligen våga allt, med den såkra utsigten att utan råddning förlora största delen deraf. Med detta vilkor skulle min brors heder vara råddad, och endast under detta vilkor skulle han afstå fräu sitt beslut att genom döden undvika vanåran. Han begårde dock icke detta