Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1851, sida 3

Hvarjehanda. Manligt mod hos barn. Tvenne små gossar, den ena 12, den andra 10 år gammal, hvilka voro kusiner, vallade den 1:ste sistl. Oktober sina föråldrars kor och får i skogsbrynet vid Evje sockens egor i Robygdelaget. Mot aftonen kom en björnhona (Binne) med sin unge till boskapen, och den åldre gossen, som först blef björnen varse, skrek till den yngre, som då befann sig ett stycke från honom: -Björn år hår, pass opp!Björnen jagade just ett af fåren, och för att rådda detta, sprang den åldre gossen med en kåpp, som han hade i handen, imot björnen, hvilken då reste sig på bakbenen och i ett nu hade gossen under sig. Den yngre gossen, som skyndade fram vid den andras skrik, såg björnen stå med öppet, fruktansvårdt gap Öfver kamraten. Tillochmed den minsta pojke der i trakten bår vanligtvis en knif vid sidan, och den framilande sök te genast att få sin knif ur slidan, men emedan det hade regnat om dagen, hade skaftet svållt så, att han icke kunde få ut knifven; han sprang då med en kåpp, som han åfven hade i handen, bort till björnen och gaf denna ett slag öfver bakdelen. Björnen gaf då ifrån sig ett brummande och hoppade upp från gossen, som låg under honom; men i detsamma hörde den yngre ett tydligt knastrande och tyckte sig se antingen. björnens tånder eller nos stöta imot den öfverfallna gossen hufvud. Björnen hade likvål icke förr ölversifvit den gossen, som han sått under sig, än den andra yngre sossen drog ut sin knif och, i det björnen äter sökte efter det får den förut jagat, och som sedan den andra boskapen sprungit bort, stannat qvar, liksom alldeles förbrylladt, stråckte den blanka knifven mot björnen med dessa hotande ord: packar du dig inte din våg, så skall jag klå dig jag!Det år nemnligen en sågen der i orten, att björnen skall blifva rådd för ett sådant hot, om den tillika ser blankt stål framför sig. Den anfallna gossen hade imellertid rest sig, och under det nu båda gossarna handskades med björnen flydde åfven det förut jagade fåret. Det år naturligt att begge gossarna så fort som möjligt skyndade sig hem med boskapen och lemnade björnhonan med dess unge, hvilken sistnåmnda endast varit en overksam äskådare till det som passerat, qvar i skogen, utan annat byte ån den åldre gossens måssa, den björnen tagit med sig och hvilken sedan återfanns ett godt stycke från stållet der anfallet skedde, rifven midt itu. Den anfallna gossens kläder voro alldeles sönderslitna och gossen sjelf hade af björnen blifvit så biten i axeln, att han hade ett djupt hål på hvardera sidan om skuldran. Han blef också biten i det ena låret vid höften, der han fick en lång och djup skråma. I hufvudet funnos åfven, utom en stor kula, förmodligen efter stöten mot björnens tånder eller nos, flera mindre hål och sår. Gossen år dock nu så vida återstålld, att han åter, som förut, går vall. Då man frågade den yngre gossen hvad han skulle hafva gjort, om björnen tagit hans kamrat, svarade han: -Då hade ej eller jag kommit tillbaka, vi skulle icke hafva skiljts åt.Björnhonan och hennes unge, hafva sedan blifvit sedda af andra, men så vidt man vet icke gjort någon vidare skada. Följande ganska pikanta tilldragelse, som lårer egt rum i dessa dagar, utgör för nårvarande samtalsåmnet i några kretsar inom hufvudstaden. Ett statsråd (vi vilia ei nåmna något namn