Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1851, sida 1

Den fattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (Öfversåttning från Holländskan.) V. (Forts. fr. n:o 261.) Nu steg han upp, lade hufvudet på bordet och sade under ymniga tårar: Iegnora, du min sjåls ålskling, du dömer mig till döden! men jag förlåter dig, blif lycklig hårnere utan mig. Farvål, farvål för evigt! Vid dessa ord öfvergaf honom hans själskraft, nerfretningen var förbi, hans sjönk tillsammans på en stol, och hans armar lågo maktlösa på bordet. Lenora hade redan aflågsnat sig två eller tre steg; men hennes våns hjelplösa tillstånd håll henne tillbaka. En håftig strid mellan kårlek och pligtkänsla målade sig i hennes drag. Hjertat segrade slutligen; en flod af tårar störtade åter ur hennes ögon. Längsamt återvånde hon till ynglingen, fattade en af hans hånder och sade med en djup suck: