Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1851, sida 2

reparationskassan, hvilken dock, i nu godkända redaktionen af Ä var åberopad. Norrköpings lastångfartygs-bolagets begåran om 5 års ytterligare förlångning af den med detta år, efter åldre beslut, upphörande lindringen af 20 2 i kanalafgifterne för sådane seglande fartyg med hjelpångmachiner och för deras laster, var af direktionen tillstyrkt att få begagnas af alla som under kommande 5 år med slika fartygs begagnande på kanalen sökte bidraga till trafikens underlåttande, men blef af de utsedde kommitterade nedsatt till endast 2:ne år från det nåstinstundande, och detta åfven af bolaget antaget. , Samma bolags anhållan att få begagna lika fördel i liqvidationssåttet af afgisterne å kanalen, som år de egentlige passagerare-fartygen förunnad, afslogs på grund af såväl direktionens som kommitterades tillstyrkande; men emot dessa 2:ne sistn. boelut reserverade sig lagman Ekström. Direktören för Westgötha linien baron von Otter hade, ehuru år 1849 vald för 4 år, nu afsagt sig fortfarandet dermed för de återstående 2:ne åren, och på grund af sin nåra fyratioåriga innehafvande befattning för bolaget, dels såsom arbetschef vid utförandet af kanalbyggnads-arbetet från Sjötorp till Lyrestad, dels såsom direktör och en lång tid tillika såsom kassaförvaltare, hemstållt till bolaget sin önskan att få påräkna årlig lifstidspension af bko rdr 300 i likhet med hvad blifvit tillerkåndt öfverstelöjtnant Warberg vid dess afgående år 1835. Direktionen hade, under erkånnande af svårigheten att ersåtta den förlust, som Tit. v. Otters afgående tillskyndade ej mindre direktionen ån ock bolaget, öfverlemnat till bolaget att genom dess kommitterade tillstyrka bifall till den sökta pensionen, med hufvudsakligt afseende på Tit. v. Otters långvariga tjenstgöring såsom arbetschef, åfvensom serskilta befattning såsom kassaförvaltare, men bolaget sann sig, af den anledning, att denna fråga icke var anmåld i kallelsen till bolagsstämman, förhindrad att för denna gång besluta mera, ån att för 2:ne år anslå bko rdr 300 per år, samt att frågan för tiden derefter vid blifvande ordinarie bolagsståmma, efter anmålan i kallelsen dertill, skulle bolaget ånyo föreläggas. Innan valet till äterbeklådande af baron v. Otters plats, såsom direktör å vestgötha linien söretogs, anmälte kommerse-rådet Santesson, det honom af Tif. v. Otter gjorda meddelandet, att han ej allenast lyckats åfvertala ryttmåstaren baron Leuhusen att möjligen emottaga förtroendet, om han dertill af bolagets pluralitet valdes, utan åfven, att baron Leuhusen vore, jemte sitt nårboende intill kanalen, den ende han kunde föreslå bolaget med fullkomligaste öfvertygelse om bolagets blifvande belåtenhet. Kommerse-rådet Santesson tillade, att Tit. Leuhusen eger odelad högaktning och förtroende i orten, ja inom hela Skaraborgs lån, hvilket omdöme ock bitråddes af kapten Åstrand, och ordföranden kommerse-rådet Wijk yttrade sig hafva i sitt bekymmer öfver baron v. Otters afgående, efter gjord uppmaning åt honom att lemna anvisning på sin esterträådare, erhållit uppgift på samma person, som Tit. Santesson anmält. Valet utföll icke desto mindre med endast 1929 röster för baron Leuhusen och deremot med 3338 för kapten Wiggman, tjenstgörande på Carlsborg, som råknas vara belåget 4 mil från östra åndan af egentliga kanallinie-sträckan i Westergöthland. Vid valet ester de i tur afgående 2:ne direktörerne å Östgötha-kanallinien blefvo de bibihållne med enhällig kallelse af de dervid röstande, men icke så få egare af större och mindre antal aktier hade då nedlagt sina röster, seende sig intet kunna utråtta emot den kompakta ligan. Till revisorer för årens 1851 och 1852 förvaltning och råkenskaper valdes kaptenen vid Skaraborgs regimente N. Astrand och banko