99 1H Uunndvnsd; A 444K A41111011801 tets-invändning, som svårligen låter motsåga sig. De åberopa testamentet från S:t Helena, hvars början lyder sålunda: Je desire, que mes cendres reposent sur les bords de la Seine, au milicu de ce peuple frangais, que jiai tant simåls För ett sådant skål måste ganska riktigt den historiskt-poetiska romantikens stämma tystna, isynnerhet om man tillågger, att det franska folkets kånsla harmonierar med testamentet. Planen för, monumentet år följande: Den bildar en ofvantill Öppen krypta af 7 metrer (nåra 12 sv. alnar) under kyrkan, och arkitekten; fick tilleuppgift att såtta monumentet i förbindelse med densamma. Napoleons minnesvård i en krypta! Detta syntes mig vid första intrycket så besynnerligt, att jag icke kunde afhålla mig från att fråga byggmåstaren om den orsak, som förmått honom att föredraga denna plan, för den af mig våntade uppstållningen af monumentet ofvanjord i kyrkan. Hr Visconti hade den artigheten att besvara min fråga; och hans svar lydde ungefår på följande sått: Invalidernas kyrka har två ingångar midt imot hvarandra. Den ena, som ligger åt place Vauban, der kyrkans fagade år, utgår hufvudingången. Den andra år på baksidan af kyrkan, och man kommer till den, når man nårmar sig byggnaden genom scour royale des Invalides.Om konstnärn hade rest minnesmårket ofvan jord, hade det varit svårt att afgöra, mot hvilken af de två fagaderna han skulle hafva våndt det. Men det gafs hårvidlag ännu större svårigheter. Uti kyrkans två sidoskepp finnas redan två praktfulla monumenter öfver fransk krigarära; på ena sidan Vaubans, på den andra Turennes, båda sammansatta af allegoriska figurer. Arkitekten hade således endast valet imeltan antingen att genom Napoleon-monumentets massa tillintetgöra de andra verken, eller att låta sitt konstverk tråda i skuggan för rivalerna. Begge delarne ville han undvika. Men hufvudmotivet, som ledde måstaren, var dock ett helt annat. Han insåg nåmnligen omöjligheten uti att uppresa ett monument, som stode i fullkomlig harmoni med kyrkans former och förhållanden. En passande, hög mausol skulle hafva förminskat kupolens grandiositet; ett skarpt uppdragande af den förres lineer skulle hafva haft till följd, att omgifningen synts svagare; derjemte skulle mausolåns brons och granit bildat en disharmonisk kontrast mot de omgifvande pelarnas och våggarnas hvita stenmaterial. Det gäfves blott en våg, — sade konstnärn — -på hvilken man kunde unvika alla dessa olågenheter och låta Mansards måsterverk behålla hela sin verkan: jag måste placera kejsarens grafmonumentunder jorden. Jag valde den utvågen och undvek derigenom den förebråelsen, att genom mitt nya verk hafva förminskat den råttvisa beundran, som man hittills visat det gamla.-Och slutligen— tillade han icke utan rörelse — -ännu ett ord. Ett icke mindre vigtigt motiv har också föranledt mig att stålla sarkofagen i en krypta. Jai pens, que lide de descendre dans un tombeau lui don