.9Ai ————————— ———— mitt barn. Ty Gustaf är en bra yngling. som skulle hafva gjort min dotter lycklig, icke genom sina penningar, utan genom sitt ädla sinnelag och sitt goda hjerta. Är det då ett så stort brott, att en fader, som genom olyckliga omständigheter blifvit en tiggare, tänker på att rycka sin dotter ur eländet? — Visst inte, svarade köpmannen, det beror blott på om det lyckas; och deri ligger just ert fel herr van Vlierbeke; jag pröfvar min vara två gånger innan jag afsluter något köp, och det är icke så lätt att lura på mig äpplen i stället för citroner. Detta från handeln lånade talesätt marterade adelsmannen på det förfärligaste, också sprang han upp och ropade med stigande smärta och förbittring: — Ni är således utan barmhertighet för min olycka och vill förekasta mig att medafsigt hafva begått ett bedrägeri? Var det då ni, som upptäckte min fattigdom? Har icke ni, efter min förklaring, frihet att handla efter eget behag? Ni tror väl att hvarje känsla af mitt eget värde försvunnit ur mitt bröst, derföre att jag lugnt hört på edra förebråelser och sjelf bekänner min villfarelse eller min skuld. Ni talar om varor, liksom hade ni kommit hit för att köpa någonting! Ni vill kanske köpa min Lenora? Dertill äro icke alla edra skatter tillräckliga, min herre! Och är icke er kärlek till Gustaf mäktig att förbise den finansiella olikheten, så vet, att jag heter van Vlierbeke; och att detta namn, äfven utan en enda skilling, är mera värdt än allt ert guld! (Fortsåttn.)