Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1851, sida 1

ter hennes hufvud; men genast derefter blickade hon sin sader lugnt i ögonen och sade: — Hvarför tviflar du på Gustafs vänskap? Hvarför tilltror du honom att vilja förbittra ditt lif och slita mig ifrån dig? Ack, min far, du kånner honom icke; du vet icke huru högt han älskar och värderar dig, hvilken skatt af ådla kånslor finnes icke i hans bröst! Adelsmannen drog sin dotter till sitt hjera och kysste henne på pannan. Han ville tlugna hennes upprörda sinne genom hjertliga ord; då lösgjorde sig Lenora plötsligt ur hans armar och stållde sig på engång leende och darrande framför honom. Derjemnte pekade hon på fönstret och tycktes lyssna till ett buner som nårmade sig mer och mer. Nu hårde också adelsmannen håsttraf och buller af hjul på vågen och förstod orsaken till sin dotters häftiga sinnesrörelse. Afven hans drag uppklarnade; han skyndade ner och hann till stora porten, innan herr Denecker stigit ur vagnen. Köpmannen var vid mycket godt lynne, tryckte vånskapsfullt adelsmannens framsträckta hand och sade: — Jag år hjertligt glad att återse er, herr van Vlierbeke. Hur står det till? Det tycks