Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1851, sida 1

vara hans lifs tröst och glädje. Hvilket lif det skulla blifva på det ensliga Grinselhof! Vi skulle båda bemåda oss, att förljufva dina dagar; Gustaf förstår båttre ån jag, att skingra de moln, som stundom omtöckna din panna; du kan då promenera med honom språka, jaga och vara vid godt lynne; han skall ålska dig som en son och visa dig all möjlig uppmärksamhet. Hans lifs förnämsta uppgift skall blifva, att bereda din lycka, emedan han vet att han derigenom äfven bereder min; jag skall belåna honom för hans ädelmod, min tacksamma sjål skall strå de skönaste blommor på hans lefnadsstig! Ja, i denna samlefnad skola vi finna ett verkligt paradis af kårlek och frid! — Stackars Lenora, suckade hr van Vlierbeke, Gud höre din oskulds bön! Men verlden har sina bruk och lagar, dem du icke kånner. Hustrun måste följa sin man; om I Gustaf bereder dig ett annat hem, så måste du utan motsågelse följa honom dit och foga dig i det ödet att vara skiljd från mig. Under andra omståndigheter skulle skiljsmåssan från dig djupt smårta mig; men vlssheten om din lycka skall förljufva min ensamhet hår. Vid dessa ord betraktade flickan sin fader