sell OVCdmark sin belåtenflet, attt HOS imm8 Ia qvarstanna, hvartill jag redan samma dag på förmiddagen samtyckt på framstålining af handlanden Gustaf Lefslers fru, hvilken då haft godheten besöka mig och derunder öfvertalat mig att låta mamsell Svedmark bo hos mig. Fru Leffler sade, att hon af vånskap för mamsell Svedmark, med hvilken hon från barndomen varit bekant, deltog uti hennes olyckliga belågenhet och önskade derföre se en föråndring i densamma. Senare fram på Tisdagen, mellan kl. 6 och 7, kom madam Winberg in i min bostad och vid det hon fick se mamsell Svedmark yttrade: -år mamsell hår, nu skall mamsell sölja med mig hem;hvilket mamsell Svedmark beståmdt vägrade esterkomma, under yttrande: madam har icke så behandlat mig, och då madam Winberg begårde förklaring hårpå, svarade mamsell Svedmark, att hon icke vidare ville tala med madam Winberg, hvarefter madam Winberg aflågsnade sig. Madam Winberg kom likvål samma dag åter, omkring kl. 10 på aftonen, åtföljd af en drång och en kokerska vid stadens fattighus. Inkomna i rummet fattade drången genast uti mamsell Svedmark under yttrande, att hon skulle följa dem. Mamseli Svedmark blef dervid så förskräckt, att hon rusade upp från sin plats och började springa kring rummet, sökande skydd bakom stolar och bord samt hos mig, derunder hon i den mest hjertskakande ton anropade mig och andra tillstådesvarande personer om hjelp mot hennes förföljare. Jag blef hårvid sjelf så förfårad, att jag icke kunde lemna den olyckliga någon hjelp. Ehuru hon anstrångde sina yttersta krafter, att motsåtta sig drångens våldsamma behandling, lyckades det denne slutligen att bemåktiga sig henne och föra henne ur rummet. Detta skedde så hastigt och med sådan vildhet, att den stackars menniskan icke ens förunnades tid, att taga på sig en af sina kångor, som hon förut på eftermiddagen aftagit sig, eller sina ytterklåder. Mamsell Svedmark slåpades derefter, under idkeliga jemmerrop ut ur rummet. En stund derefter gick jag ned i portgången och då såg jag, att hon lyftades på en språtkårra; och såg åfven huru hela nedra delen af hennes kropp var blottad och hångde nedom kårran. Sjelfva affården var jag icke i stånd att åse, emedan hela detta omenskliga upptråde till den yttersta grad uppskakat mig. Drängens uppförande mot henne under hela tiden var på det högsta våldsamt och klandervårdt. Dagen efter upptrådet, då drången ånyo besökte min bostad, yttrade han, att både Hallen och Holm tillsagt honom, att han borde ha slagit mamsell Smedmark duktigt. 2:o Enkefru Kristina Granström och 3:o fru Charlotta Andersson: Tisdagen den 7 dennes kl. omkring 10 på aftonen, hörde vi flera efter hvarandra upprepade skrik, som då en person år stadd i fara, hvarpå vi skyndade ur våra rum ut på förstugan, der vi möttes af en högst upprårande anblick. En karl kom slåpande med mamsell Svedmark ur det rum der hon uppehållit sig under eftermiddagen, och förde henne på detta omenskliga sått utför trapporna från öfra våningen. Mamsell Svedmark ropade derunder flera gånger: mina goda vänner hjelpen mig, ty de vilja mörda mig.Vi kunna ålvenledes intyga, att drången på det våldsammaste behandlade den arma af förskråckelse nåstan sanslösa mamsell Svedmark. Och får jag Christina Granström tillägga, att jag såg, då mamsell Svedmark, under det hon slåpades utför trapporna, fattade uti dårren till trappan, för att hålla sig fast, hurusom drången med håftighet ryckte henne lås under det hårda tilltalet: nå så kom nu då.. Och att madam Winberg sökte lugna alla närvarande med den försäkran, att någon fara icke vore å fårde och att det endast var en -galen menniska, de skulle föra med sig, och jag, Charlotta Andersson, att jag andra dagen, då drången återkom till vår bostad förebrådde honom hans handlingssått mot mamsell Svedmark, han svarade mig, att han icke på långt når behandlat henne så strångt, som pastor Hallns och hr Holms order inneburit, och hvilka lydde bland annat, att hon skulle -piskas 2 1 AA