retogs ånyo på Rådhus-Råttens 2:dra afdelning det af sattighusbokhållaren Holm och madam -HädaWinberg mot ansvarige utgifvaren af denna tidning anhångiggjorda tryckfrihetsmål. Under tiden hade, såsom tillförene blifvit i denna tidning nåmndt, mamsell Svedmarks nuvarande förmyndare, veterinärLåkaren Rickman, med anledning af de till visshet blifna rykten om den mamsell Svedmark öfyersängna våldsamma behandling låtit uttaga ståmning å ej mindre madam Winberg, drången Johan Andersson och kokerskan Lovisa Larsson i tjenst uti Stadens Fattighus, ån åfven å ofvanbemålte Holm, med påstående om ansvar å de tre förstnämnde, för det de den 7 sistl. Okt. kl. omkring 9 på aftonen med våld och imot hennes vilja tagit och från f. d. Bohleska huset vid Spannmålsgatan fört mamsell Svedmark till Winbergs bostad i Masthuggsbergen, samt å Holm, att efter sig under loppet al ransakningen företeende omståndigheter för större eller mindre delaktighet i berörde våld ansvara. Då tryckfrihetsmålet till handlåggning företogs, anhöll Svaranden, herr medico silologie candidaten Lindskog, om ytterligare 8 dagars rådrum för att vid uppstållningen och utveck lingen af sitt svaromål komma i tillfålle få begagna sig af den bevisning, som kunde förebringas i det af Rickman anstållda åtalet mot samtlige våldsverkarne. Madam Winberg medgaf begärda anståndet, hvarimot Holm bestred detsamma på den grand, att svaranden uti förra uppskofvet haft tillråcklig tid att bereda sig på sitt försvar synnerligast som, enligt Holms förmenande, en tidnings-redaklör alltid på förhand borde vara beredd att med klara bevis kunna styrka sanningen af hvad han oslentliggör. Och sedan Svaranden ytterligare upprepat sin uppskofs anhållan, beviljades densamma af domstolen. Hårefter påropades det af herr veterinårlåkaren Rickman anhångiggjorda mål, hvaruti R. genom ombud upptrådde; och voro åfvenledes samtlige svaranderne tillstädes. För att medens gendrifva Holms och konsorters påståenden att mamsell Svedmark icke lidit någon misshandling åfvensom deras vackra antydningar att hon, såsom rubbad till sina sinnen, icke kunde behandlas såsom andra menniskor, ingaf kärande ombudet ett af herr Doktor Liborius utfårdadt, så lydande bevis: På anmodan besökte jag den 14:de dennes demoiselle Anna Svedmark, och fann henne då lida af svårighet att andas, som hon tillskref en henne för några dagar sedan öfvergången misshandling. Såsom ytterligare följder af detta mot henne använda våld, hvilket synes hafva varit af svårare beskaffenhet, hade mamsell Svedmark två (2) blodviten, ett på hvardera handen, samt tre (3) stora blånader, öfver hela vånstra axeln, samt tvärsöfver begge hånderna, hvilka skador syntes vara några dagar gamla. Det rykte som man velat utsprida om mamsell Svedmark, att hon skulle lida af sinnesrubbning, fann jag vara fullkomligt ogrundadt, och har hos henne alltsedan, under de dagar hon vistats i Sahlgrenska sjukhuset, icke sörmärkts den aflågsnaste anledning att förmoda en förståndsrubbning, under någon slags form. Detta attesteras på min aflagda embetsed; och bekråftas ytterligare med denna min edeliga förpligtelse: Så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Götheborg den 18 Oktober 1851. Joh. Aug. Liborius, Med. Doct., Chir. Mag., Förste låkare vid Sahlgrenska Sjukhuset. (Call y