IIuBI.. Otddddddddtq: DDDDDD icke eger någonting alls. Återvånd således hem utan att tala med min dotter; öfverlägg med lugn under vågen, om icke det nu gifves orsaker, tillråckliga att kullkasta ert beslut; låt natten gå förbi; — och år Lenora eri morgon lika kår, tror ni då ånnu, att ni kan blifva lycklig med henne och attni åfven kan göra henne lycklig — så begår då er farbrors samtycke. Hår råcker jag er min hand, och min själs innerliga Önskan er, att den snart måtte blifva en fadershand för er! Den lugna hågtidliga tonen i dessa ord lemnade intet tvifvel öfrigt för Gustaf att han ju hade sagt sanningen, så mycket också den ovåntade upptåckten förvånade honom. Dock svarade han eldigt: — Ja så, jag skall ösverväga om den fattiga Lenora ånnu år mig kår? Min enda långtan år ju riktad derpå, att få henne till min maka, och fångsla henne vid mig med den eviga kårlekens band! Min sållhetsdråm består ju deri, att få blifva hennes beskydd och genom min verksamhet bidraga till hennes lycka, samt i en af hennes blickar och i den förtrollande tonen af hennes röst finna den rikaste belåning! Palats och hydda — prakt eller fattigdom — qvitta mig lika, om blott hennes närvaro utgör själen i mitt lif! Jag behöfver ingen betånketid, herr van Vlierbeke;