oo T 33 vid bordet. Han måste hafva varit försänkt i djupa betraktelser, ty hans blickar svåfvade obeståmda omkring, och hans ansigte uttryckte ån glada förhoppningar, ån dystra hekymmer. Lenora visade sig då och då vid tröskeln af salen, stannade ett Ögonblick orolig, gick fram och tillbaka, kastade en blick genom fönstret ner i trådgården och ilade derpå utför trappan; det var tydligt, att hon med feberaktig otålighet afvaktade något. Och dock uppenbarade sig i hennes drag en glådtighet; som röjde att hennes hjerta nårde en ljuf våntan. Hade hon kunnat se, hvilken smårta stundom asbröt hennes faders betraktelser, så skulle hon icke målat den nårmaste framtiden så skön; men i hennes nårvaro beherrskade sig adelsmannen och log åt hennes otålighet, liksom om åfven han emotsåge en lycklig framtid: Uttröttad af det beståndiga fram och återgående satte sig åndtligen Lenora framför sin fader och såg på honom med klara, forskande blickar (Fortsåttn.)