Skizner från Paris. III. Alexander Dumas. Heine föranledde mig att göra Alexander Dumas ett besök. Han år af stor och stark gestalt, och hans fordom såkerligen lediga rörelser hafva nu någonting vårdslöst. En mycket ljus hy och stora ljusblå ögon kontrastera med de om en morisk hårkomst vittnande partierna kring munnen och näsan. Godmodighet och spvillrik lefnadslust åro framstående karaktersdrag i hans runda och breda ansigte. Det tjocka, mycket krusiga håret år nåstan alldeles grått; det tycktes hafva varit ljust. I det sista huset vid den högtliggande avenyen Froshof bebor han ett mycket stort rum i första våningen, till hvilket man kommer genom en mörk korridor. Utåt en alldeles tyst gata har det ett glasgalleri, som begagnas till drifhus. Dock fanns ingenting särdeles deri. I lådorna till ett par stora oleanderbuskar voro reseda och heliotroper planterade. Sjelfva rummet var behångdt med bruna förhången af ylle, och genom sådana afdeladt i två delar. Största delen af rummet, i hvilket man införes, upptages af ett våldigt skrifbord, som står framför drishussönsterna. På väggarna hånga alla slags gamla och nya vapen. Också ett par andra salar, genom hvilka Dumas efteråt förde mig, fann jag långtifrån så luxuriåsa, som ryktet förtäljer. Jag tråffade hans bokhandlare hos honom.