Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1851, sida 1

3 — galeri. Den på detta sått mycket enkelt kon Struerade salen, på hvars loft man ser det grolva bjelkverket, och hyars golf består af Jnd och gatstenar, tillhör ånnu i dag pariserarbetarna. De stå imellertid i skuld får byggnadsomkostnaderna, hvilka skulle blifvit betåckta genom de små penningesummor, som vid klubbsammankomsterna insamlades vid dörrarna. Då imellertid klubbförsamlingar och tal icke mera få hållas, måste arbetarna genom sång söka vinna inkomster till skuldens sodigörande. Denna -Salle de la fraternitår derför nu en eller två gånger i veckan en skådeplats får de originellaste folk konsterter. På den våldiga tribunen, som en gång var beståmd för arbetareklubbens byrå och talare, och på hvilken man ånnu ser en bildstod af friheten, som står på barrikader, finnes nu ett klaver, vid hvilket en arbetare sitter. Så snart det gifves tecken iill konsertens begynnande, bestiga Enfants de Parise, till ett antal af 80—100, tribunen och sjunga folkskaldernas nya sånger. Mången sångare kastar en förstulen blick på frihetens kolossala bildstod eller på den landsförvista Ledru Rollins staty midt imot. Intrådespriset år 6 sous, för galerierna 10 sous. Äfven solosångare upptråda, och arbetorskor med serdeles goda röster taga del i dessa sångösningar. I denna sal, som tillhör parisarbetarna och i hvilken åfven de demokratiska valförsamlingarna hållas, blifva alltså Pierre Dupont: såvål som de ösfviga solkskaldernas visor föredragna och vinna hårigenom sin popularitet. Vid salens ingång såljas dessa visor för två sous stycket. Der ligger något egendomligt tillockande i dessa folkkonserter, vid hvilka man tillsjunger den nårvarande poliskommissarien de största sottiser. äEnsants de Paris hade för några månader sedan gjort en resa genom departementerna. Då de återkommo, tillkånnagaf en jåtteassisch på alla gathörn sla rentre des ensants de Paris. Pierre Dupont låter nu äfven alla chansons af idylliskt innehåll, som han offentliggjort före februarirevolutionen, utkomma i flygbladets revolutionåra drågt och till det revolutionära priset af två sous stycket. Folket köper, låser och sjunger allt; och der finnes i allmånhet bland arbetarna i Paris mera sinne, ån man tror, för bildning och litteratur. Såkerligen finnes ingen stad I verlden med så många bokhandelsbutiker och vandrande bokhandlare som Paris. Sårskilda visförsåljare draga genom förståderna och sjunga de visor, de hafva till salu, dels med, dels utan ackompanjemang. I alla atteliers sjunger man, fastån en lång dödstystnad herrskade i verkståderna efter d. 13:de Juni. Nu sjunger folket återigen: Les ouvriers ont recommencs å chanter!— såger bourgeoisien med en tonvigt, som förräder vigten af denna lifsyttring hos folket. Fordom kunde Versailles-hofmannen såga om fransmånnen: sde sjunga, alltså betala de nya skatter!Nu anser sig regeringen ega skål att —-—krmteskmmm——n.—SviXXXERaaO alla —— —