Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1851, sida 2

— Ursåkta mig, sade adelsmannen och stod upp: gossen kan icke sinna rått på vinet. Jag år genast tillbaka. Han skyndade utför trappan in i köket; der tog han den tredje buteljen, som stod i ordning, och gick dermed ner i kållaren. Hår drog han djupt efter anden och sade för sig sjelf: — ChäåteauxMargauz! Hochheimer! Champagne. I deras ställe står nu hår den sista buteljen ordinärt Bordeaux! Hvad skall jag nu göra? i Hår år icke tid att grubbla långe. lärningen år kastad, Gud stå mig bi! Derpå gick han åter uppför trappan och intrådde leende i matsalen; korkskrufven satt i den sista buteljen. Imellertid hade Lenora framsatt andra glas på bordet. — Det hår vinet år öfver 20 år gammal; jag hoppas ni finner det godt, sade adelsmannen, under det han med darrande hand fyllde glasen, och i hemlighet sökte att på köpmannens ansigte utforska verkan af sitt vågstycke. Knappt hade denne satt glaset till läpparne förr ån han drog det tillbaka och ute: får år ett misstag begånget; ni ger (RR ST