Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1851, sida 2

tution kan vara i sig sjelf ganska god, meningen dermed år ingalunda förkastlig; men det blir då en oafvislig fordran att idden icke skall förfuskas, att icke sjelfva saken förbises eller rentaf bortkastas medan namnet blir qvar. En landshöfding, sådan som han i sjelfva verket borde vara, om han skall vara, skall alltid kunna utråtta ofantligt för sitt lån, han år der i flera fall att betrakta som en sjelfståndig konung, han har det friaste fålt för sig att upptråda som organisatör, skapare, hans mission år i sanning en den tacksammaste får snillet, erfarenheten, kunskaperna. Vi skola för vår del med vårdnad möta hvarje sådan man, hvilken år uppfylld af detta sitt högre kall och i utmårkta egenskaper har en beråttigelse att stå i spetsen för en provins, såsom t. ex. Hermelin på sin tid i Norrland; men vi 2 . 2 P : nödgas också å andra sidan här, mer än i de flesta andra fall, hålla strångt på grundsatsen vallt eller intet-. Landshöfdinge-embetena hafva länge varit betraktade som ett slags reträtt i stället för ett magtpåliggande vårs, en behaglig hvila i stållet sör en hög pligt och ett stort ansvar; solket börjar hårutinnan, som i mycket annat, få ögonen öppna och en egen beståmd mening, man vill medge att det för landshösdinge-embetena kan ligga en vacker afsigt på botten, man kan föreställa sig att de borde kunna vara af stor nytta och mågtigt inflytande på länets alla angelågenheter, på gången och utvecklingen af det hela, men man kan icke medgifva att idkens realisation består endast i att mönstra bevåringsmanskap och inspektera landsvågar. Man råsonnerar: antingen skall en landshöfding vara och dertill må då tagas en man med öfverlågsenhet, med vidstråckta insigter, med omfattande rutin, med blick, med drift, med fyndighet, om möjligt med geni, eller hjelpa vi oss en landshösding förutan, låta de kuranta årendena skötas af landskansli och landskontor, och söka för öfrigt utvågar och hjelp i våra egna krafter, vår egen omtanka. Vi åro alla tacksam2 2 . ma för en sörsyn, som har magt och vishet att för oss åstadkomma det stora, att förbåttra det nårvarande och skapa en lycklig sramtid — och vi tillstå att nådig landskansliet icke kan ha tid till dessa högte ting, — men om bemålde sörsyn icke duger till stort mer ån att vårdigt representera vid en middag för en kunglig person, kunna vi i sanning umbåra densamma och sköta vår lilla verld för oss sjelfva. Pans — — — Ae nd