Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1851, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Stockholm den 23:dje Okt. 1 går eftermiddag kl. 5 hölls uti poliskammaren enskildt förhör, angående den angifvelse som blifvit gjord af en kållarmåstare hårstådes, hr Lundberg, att en afton mot slutet af September, nåra midnatten, då han med sållskap kommit åkande i en omnibus, de hade mött några i en annan vagn åt motsatt håll åkande personer, bland hvilka en eller flere hade vid förbifarten, utan någon anledning, i mörkret slagit med sina kåppar åt de i omnibusen sittande och tråffat kållarmåstaren och en af de åtföljande med svåra slag; hvarefter de sistnåmnde sprungit ur sin vagn och tagit fatt på den andro, i hvilken, enligt kållarmåstarens anmålan, då befunnos åkande en grefve E. C. Horn, friherrarne Beckfries, Manderström, Rehbinder och Adelsvärd, alla yngre officerare vid hårvarande garnison. De tre sistnåmnda låra varit kallade som vittnen. Vid förhöret i går lårer grefve Horn erkånt, att han med sin kåpp i förbifarten slagit åt vagnen, och dervid tråffat kållarmåstaren; men baron Beckfries bestridde att han utdelat något slag. Mojoren vid Lifgardet till häst, hr Oxehufvud, var åfven tillstådes vid förhöret, hvilket för vittnens inkallande uppsköts på fjorton dagar. Vid tillfållet, då denna tilldragelse timat, hade kållarmåstaren och hans sällskap ämnat sig till norra Tivoli vid Norrtullsgatan, hvarest då hölls bal; officerarne åter kommo från ett vårdshus inom Norrtull. (A. Bl.) Helsingborg den 2 Oktober. En gosse i låra hos snickaren C. Ek blef på stadens mest besökta gata mellan kl. 9 och 10 angripen af ett par personer, hvaraf den ena utan ringaste kånda anledning med knif tillfogade gossen ett sådant hugg i ryggen och inåt bröstets ömmare delar, att lifvet svårligen torde kunna räddas på det arma offret. En bussar vid härvarande sqvadron, Dahlgren, har blifvit får polisen angifven såsom den skyldige gerningsmannen till detta grofva nidingsdåd och år saken förmodligen redan vid detta lag i vederbörlig ordning dragen under krigsrätt. Det år beklagligtvis icke första gången misstanken faller på en och annan af hår förlagda hussarer för dylika bragder, men det är oss ett nöje att erkänna det besälet sjelf synes hafva fullkomligt insett vigten af att få förbållandet upplyst och allvarsamma åtgårder vidtagna mot ett dylikt samhållshotande sjelfsvåld, något, som dubbelt vanhedrar krigaren, hvilken just år satt att vårna om medborgares frid och såkerhet, men alldeles icke att i gator och gränder utöfva terrorism och spela öfrversittare. (Ö. P.) oa a — EES