kande, zinkade sröken. — Hur skall detta slutas? Hur många af mina slågtingar ligga vål nu i dödens grufliga qval? Jag ryser! Kl. 41 f. m. Jag börjar kånna hetta åt hufvudet och stramningar i svalget. Hu! linka mi so, Zebedej Sebedo-, hvad jag lider! Hur jag båfvar! — — — Kl. 12 f. m. Tappre doktor! herrlige man! ljusets riddare! Hell dig den nye sockerdrakens zinkGöran! Du har wod, du har gått till polisen, du har satt Stråhlen på sockret. Bravo! Nu nedergör du dina vederdelomån med ett slag. Nu visar du sanningskärlek, skarpsinnighet, kunskaper och sans på en gång, för att icke tala om den drift, som i så rikt mått, så aldrig stadnande kommit på din lott. Långe lefve du, de små sockergrynens och de stora handlingarnes man! Kl. 2 e. m. Hah! Jag kunde vål tro det! Det var ej oss sockerråttor döden var ärnad, det var katholikerna, som skulle tillintetgåras. Djefvul! Carnegie! det var en djup plan! — Fröken, min herrskarinna, Föreständerskan för katolska skolan, skaffar sötsaker, eller råttare syltar ihop, d. v. s. gör sylter åt katholska presterna; det har Carnegie sått veta genom sin spion; nu tubbar han den arme kryddkramhandlar Lundvall att sålja just det förgiftade sockret åt min fröken. Arma sröken, som måste då så ung! Arme bedragne Lundvall, som kommer att hångas! Vånta når du kommer i skårselden, Carnegie! Penningegud! Sockerpatron!! — Götheborgare!!! — Jag kan ej uttala allt hvad jag kånner och tänker: gråten står mig i halsen, tror jag. — Nej, ve mig! -— Det år zinken! — Vatten!! Vatten!!! hjelp! rådda mig! Kl. 4 e. m. Jag lefver ån, fråken likaså, doktorn åfvenledes, fast halsen svullnat så på honom att han ej kan få fram ett ord till förklaring af sitt handlingssått. Men 3,005 kaffesystrar åro i polisen anmålda såsom af sockret förgiftade och symptomerna hafva varit hetta i hufvudet, uttömning per os af en mångd spott och begabbelse, samt derpå följande hårdragning och kindpustande, en slags mania zincica eller zink-manie. Från alla landsorter ingå kurierer med underråttelser, att man funnit den så kallade och trodda dragsjukan ej bero på mjölökor utan på Carnegies socker, och särskildt har öfver Amål kommit den rapport att alla Götheborgare åro döda och Carnegie sjelf förvandlad till en zinkplåt. Innan de sista artilleristerna dogo, hade man nemligen fått reda på orsaken till den stora dådligheten, och dessa beslåto håmnas sina döende medborgare. De hamrade derföre den sin rinkvandling redan började C. tills han blef så tunn att man kan låsa engelska igenom honom. — Rysligt! Kl. 6 e. m. Grosshandlarne Winqvist och Moll samt kryddkramhandlar Lundvall åro för mordförsök insatta i nya cellfångelset, klådda i black och handklåfvar. De skola dödas i sjudande socker. — Hela deras sockerlager skall kastas i Zinkensdam, som dermed förvandlas till zinkgrufva, vid hvilken doktor L. skall blifva öfvermasmästare. — Det afrinnande vattnet skall, utspådt, anvåndas till homöopatiska doser mot gröt i halsen och oredighet i hufvudet. — Lefve råttvisan! lefve det medborgerliga, det osörzinkade nitet! Må dess belöning varda stor. Kl. 8 e. m. En af mina goda vänner, en kadaver-råtta från Carolinska institutet, har beråttat mig, att det sockret, som kom dit icke innehåll något zink. Kan det vara sannt? omåjligt! — Skulle jag vara narrad? omöjligt! — Skulle doktorn vara narrad? omöjligt. Kunkel låter icke drifva med sig mera. — Skulle smak, hetta, stramning, svullnad etc. vara illusioner? omöjligt! — Skulle allt vara vådergift? ombjligt! — Skulle doktorn sprunget med limstången på samma gång han sprang med sockerbiten? omööööjligt — Ja men professor Ditt