Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1851, sida 1

UItsigt från min Värds trädgård. Ur D.r H:s Fortallinger fra Felten-. (Forts. sr. n:o 243.) 4Glömt farbror min!4 ropade Christian och och var i en handvändning vid den gamles sida; men innan han fick tid att fatta dennes hand, satt det unga hufvudet i klämma imellan Peters och jättenäfvar och en hjertlig kyss small på hans panna. Gud signe dig, pojke; Gud signe dig! Hallå, hvar år punschen? hit med varorna och sern ett glas till vålkomst. -Tänk pappa, så förargligt! stammade dottern, pekande på det våta golfvet, just då Christian kom la— Ö — allIå, nå berrskapet har förmodligen redan klingat och tryckt hvarandra, kan jag tro, skrattade Peters och plirade fiffigt med ögonen. Nå, låt gå, en åkta Jomaicatoddy går också an. Till bords, granne, till bords! sågen J landkrabbor att sjön suger, så kan jag derimot försäkra, att en sådan skakningsfård på en fyrbjulad låda ger mig hvassare aptit ån någon kajutvakt haft de första fjorton dagarna som hans syndiga kropp guppat upp och ned imellan himmel och haf. Christian blef hemma i fjorton dagar. Det var en riktig inbeltid för föräldrarne och för Peters. Visserligen hade modren bråttom med stådning; ty Christian var kropp till att åndavånda huset alltifrån skafferiet, der pigan förgåfves letade efter ett säkert gomställe för låckerbitarna, till och med hvar