Rättegångsoch Polissaker. I Lördags afkunnade Rådhus-Ruttens andra afdelning utslag i förut refererade målet, rörande styrmannen Abraham Andersson från Oroust, tilltalad för innehafvandet af en från båtskepparen Johannes Pettersson stulen tröja, af domstolen värderad till 2 rdr bko. Abraham Andersson, mot hvilken någon bevisning icke förekommit, att sjelf hafva tillgripit tröjan, dömdes att, då han ej förmått visa sin fångesman, böta, såsom för första gången snatteri, det stulnas halfva värde samt derjemte undergå enskild kyrkoplikt, kunde han icke erlägga böterna, skulle han afstraffas med 3 dagars fängelse, med hvilken lindriga utgång af målet Abraham Andersson tycktes serdeles belåten. — Samma dag förevar ett från poliskammaren remitteradt mål, emellan muraregesällen Lundqvist och drängen Olof Magnusson, i tjenst hos grosshandlaren Dickson, angående en silfversnusdosa. Sammanhanget med denna sak lärer vara sådant, att Lundqvist, som under loppet af sommaren förrättat murarearbete uti f. d. Milowska huset vid gamla allen, numera tillhörigt grossh. Dickson, Söndagen den 14 sistl. September på morgonen derstädes qvarglömt sin snusdosa, men längre fram på dagen återvändt, för att hemta densamma, då den oaktadt noggrann efterspaning icke kunnat tillrättaskassas. Påföljande måndag något före kl. 7 på morgonen infenn sig Lundqvist åter, för att börja sitt arbete, hvarförinnan han likväl företog sig att än en gång söka efter dosan, men med lika liten framgång. Någon stund derefter återställdes honom dosan af den piga, som uppassade arbetsfolket. Hon uppgaf dervid, att hon funnit dosan under en duk på bordet i det rum, som af Lundqvist och hans kamrater ensamt beboddes. Emellertid bade Lundqvist berättat händelsen för grossb. Dickson, som då lärer uppmanat Lundqvist, att anmäla saken i poliskammaren, hvilken uppmaning Lundqvist varit nog enfaldig efterkomma samt dervid yrkat ansvar å drängen Olof Magnusson, såsom den der olofl. skulle ha tillgripit dosan. Sedan parterne med hvarandra framställt sina ansvarsoch ersättningspåståenden, lyckades det slutligen domstolen att tillvägabringa förlikning dememellan, så att Lundqvist förklarade sig nöjd, att hafva återfått sin dosa, och Magnusson, att icke mot L. vicka någon rekonventionstalan, för den kränkande beskyllningen. Denna sakens utgång var tvifvelsutan den bästa för Lundqvist, enär han hvarken i poliskammaren eller inför Rådhusrätten förmådde styrka sin angifvelse mot Magnusson, hvilken dessutom hitintills gjort sig känd för en ärlig vandel; något som bäst torde bevisas deraf, att han utan anmärkning i 74 års tid tjent som dräng hos en husbonde. Wenersborg den 15 Okt. Af trovärdig person hafva vi beuäget erhållit följande berättelse om en grym och onaturlig moders beteende mot sitt barn: En dag i början af sistlidne vecka ankom en fattig qvinna till Leveneds komministers-boställe i Skaraborgs län, medförande en 7 års gammal flicka, som hon haft till vård och uppfostran af amman på stället, hvilken, utom ofvannämnda flicka, jemväl var moder till ett annat barn om 1 år. Fostermodren begärde att få återlemna flickan till sin rätta moder, emedan hon af denna icke erhållit mera än 3 rdr i ersättning för ett helt år, uppgifvande att alla lefnadsmedel nu äro så dyra, att hon, som eljest icke velat skilja sig vid barnet, det hon älskade, ansåg sig nödsakad dertill, hvarefter hon aflägsnade sig och lemnade flickan qvar i prestgården. Modren syntes häröfver komma i mycken förlägenhet; men den allmänt aktade komministern på stället tillät, då han hörde tilldragelsen, att barnet tills vidare fick stanna qvar och i hans hus erhålla föda och vård, hvarefter något vidare härom icke ordades hvarken till eller af modren, förr än förliden fredags morgon, då flickan saknades af pigorne, bland hvilka hon legat Efter någon stunds sökande fanns den arma flickan lig.