Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1851, sida 1

med afseende på den i egen person, vid Warbergs skola enärigt tjenstgörande s. d, rektor Warenius. För att icke missleda omdömet anmärkes, att Gullbransson har ansett en så kallad tillråttavisning, som icke har skäl för sig i lagen, vara detsamma som ingen tillråttavisning. På en tid, då koll. Gullbransson ånnu ansåg det vara för sig måjligt, att komma i offentlig tjenstgöring, önskade han, att genom privat undervisning bereda sig till den offentliga. Se hår anledningen till det utgifna scriptum, som icke var åmnadt att få någon större offentlighet. Insåndaren kan icke finna något fel i detta Gullbranssons omtänksamma förfarande; icke eller kan han fanse passande att hårigenom chikanera Gullbranssons låkare, hvars råttvisa förfarande insåndaren med många andra personer flera gånger haft anledning, att finna. Sanningens vån hade bordt inse skillnaden mellan en laglig tjenstgöring dagen igenom, oeh en frivillig undervisning på 1 eller 2 timmars tid, låmpad efter lårarens helsa och förmåga. Insåndaren vill råda till, att ånnu icke en gång såtta den samvetsgranne låkarens ömtålighet på prof i denna sak. Sanningens vån förklarar, att de många osanna tillmålen mot Warenius anser insåndaren vara af sådan beskaffenhet att de icke förtjena att besvaras.Insändaren af försvaret för koll. Gullbransson påstår derimot, att icke ett ord finnes sagdt imot Warenii person, som icke år sannt och kan lagligen bevisas; och får samma insändare tillågga, att sådan oordning, som varit i Warbergs skola, under Warenii tjenstgåring, insånd. veterligt, hvarken före Warenius existerat, ej eller torde efter honom uppstå. Insåndaren af försvaret för Gullbransson har påstått, att f. d. rektor Warenius nekade upptagandet i protokollet af Gullbranssons afgifne reservation. Warenius såvål som inspector prosten Petersson hafva trott sig kunna bestrida denna reservations afgifvande genom följande af skollåraren Ljungqvist skrifna bevis: -på begåran af prosten Petersson och rector scholg S. W. Warenius, får undertecknad, som på hr rektor Warenii begåran förde pennan vid kollegium scholastikum den 31 Augusti 1849, intyga, att herr kollega Gullbransson, utan att isrågasätta någon reservation eller anmårkning till protokollet, om hvars innehåll han med kollegii öfrige ledamöter var ense, frivilligt undertecknat detsamma, samt följande dagen lika odetingadt undertecknade dupplett-exemplaret. Ljungqvist.Den dubbla betydelsen af detta bevis ösvertygas man lått om, genom uppmårksamhet på det relativa pronomen hvars, hvilket kan afse antingen protokollet, i hvilket fall beviset blifver efter de ofvansagde herrarnes önskan. eller ock kan pron. hvars afse reservation eller anmårkning, i hvilket fall beviset intygar just hvad koll. Gullbransson påstått, ty han var icke ense med hrr Petersson och Warenius om den asgifna reservationens upptagan— —n—d — ————