UItsigt från min Värds trädgård. Ur D:r H:s Fortallinger fra Felten. Gatan der jag bor, har ett mycket simpelt namn; den heter, med permission,bag Måddingerne). Men man får icke bedöma den efter sitt mindre vackra namn; gatan är alls icke så illa. Då den år byggd på sluttningen af en brant backe, befares den sållan af vagnar och år verkligen mycket renare ån stora gatans. Min värds boning isynnerhet år ett verkligt dockskåp. Med sin spetsiga gafvel mot gatan, sitt råda bjelkverk, sina gröna fönsterluckor och sin blanka messingshammare på den med bildhuggeri prydda dörren, tar det sig ut aallrakärast, nått och enkelt och utmärker sig, jemfördt med grannhusen, för sin nåstan hollåndska renlighet och ordning. Så långt husbondens territorium räcker år gatan beströdd med hvit sand och vid sidan af den stora stenen som ligger framför dörren har man anbragt en bit af ett spadjern för att derpå behörigen skrapa skosulorna; och jag råder hvar och en att vål skrapa innan han går in. Det småregnade når jag drog in i mitt nya qvarter. Efter ett slag med hammaren Öppnadnesidörren af en fin gammal qvinna; en murrande mops höll sig nåra vid hennes fötter och tycktes ej vara fallen för att instämma i hennes välkommen. Jag steg in; min uppassare följde efter med bagaget. Vid hans första ) Bakom gödselhögarna.