Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1851, sida 2

Deras tresliga hem andas frid och sällhet, och äfven den sorgsnaste måste känna sig varm om hjertat vid I anblicken af en så verklig lycka. De omgifvas af några hoppfulla barn, hvilka böra blitva lika ådla som föråldrarna, genom den sorgfälliga uppfostran de erhålla; det är i sanning den skönaste lefvande tassa, man kan skåda, att se dessa föräldrar och dessa barn tillsammans. Jag år ordentligt förtjust i Hilma Waller, ja, nåstan lika mycket i hennes man — Ernst kan dock ej blifva svartsjuk håröfver, emedan han delar mina kanslor — och deras hem år den skola hvarisrån jag hemtar nyttiga lärdomar. Som prestgården ej ligger långt från Trollvik, råkas vi ofta, och jag år sannerligen stolt öfver att dessa älskvärda menniskor visa mig intresse och vånskap. Deras historia år verkligen romantisk, ty i dagliga lifvet tråffar man få sådana karakterer: ännu en gång, kom hit, och du skall få höra den. Jag ger mig riktigt god tid att prata med dig i dag, ty jag år ensam; Ernst reste till staden i går, hvarifrån han dock återkommer i morgon — men tyst det kör — hvem kan det vål vara? — Adjö sålänge. Min goda, snälla, rara Aurore, det var min egen Ernst, som kom, och utomdess att hans ankomst alltid år mig kår, så blef denna glådje, om möjligt, fördubblad genom det bref han medförde från dig, deri du underråttar mig om din snara hitkomst. Du kan tro han fick två kyssar till för det brefvet. Om tisdag fara vi således till Jönköping och imottaga dig der med öppna armar — med hvilken längtan jag skall se efter ångfartyget! Min lilla gubbe helsar dig Så mycket; han glåder sig verkligen att få göra din bekantskap, såger han. Tusenfallt vålkommen till Din Constance. — — —