Nionde brefvet. Länninge d. 12 AprIl 1841. Min dyra vän! Tiden flyger så hastigt för mig under tillredelser till mitt bröllop. Du skall veta min snälla Aurore, att det kanske blir redan midsommarsdagen, emedan Ernst har något hopp om att erhålla den domsaga, som han flera år förestått för gamle lagman X., hvilken afled i början af Februari. Jag kan ej neka till, att det ju skall glädja mig om så iotråffade, dock skall motsatsen icke bedrösva mig, ty jag vet att min Ernst ålskar mig och mer behöfver jag ej för min lycka. Men, lilla Rora, du får lof att blifva brudtårna på mitt bröllop, om jag också skall hemta dig med extrapost; kom ihåg det och håll dig således redo. Så att mina högtförnåma tanter rynka på sina nådiga nåsor åt min mesallians, som de behaga uttrycka sig. Och likvål år jag fullkomligt trankil! Jag afser ej verldens prat, utan år nog barnslig att sätta min verkliga lycka i fråmsta rummet — såg dem, hvilken besynnerlig flicka jag år. Goda du, skicka de begårda effekterna med det första och förlåt Din besvårliga, men tillgifna Constance. (Forts.) 09292989892222 ftGb-rrfykjwbakei.fttitin 1L1(10e0