Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1851, sida 1

Constance. Skizz af La Straniera. Constance T. till Aurora R. Femte brefvet. (Forts. fr. N:o 235.) Jag sätter min åra i pant på, att, om Malibran hört fröken Constance sjunga, skulle hon bleknat af harm. Jag vill ej ingå några dylika vad, dock tviflar jag derpå; dels emedan Malibrans rykte var tillråckligt stadgadt att behöfva frukta någon medtällerska, dels derför att jag tror afundsjuka vara uteslutande förbehällen små sjålar. Håradshöfdingen år troligen ej älskare af musik, då han kan vara kallsinning vid en sådan sång, som, i mitt tycke, skulle kunnat uppveka ett menniskohjerta! Tvårtom älskar jag den för djupt och verkligt att vilja störa de känslor den väcker hos mig genom ordsvalh utan mening; jag tror mig åfven hafva uppfattat fröken Constances karakter rått, då jag såger, att hon sätter mera värde på en enkel, hjertlig tacksägelse, ån en hop öfverdrifna artigheter. Jag tackade Ernst med en blick, men som detta samtal nu började blifva plågsamt för mig, afbhjde jag genom cn likgiltig fråga det svar, hvilket redan svåfvade på Roberts läppar; men det ögonkast han gaf