Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1851, sida 2

Vid denna tidpunkt utgaf han sitt första I försök, Precaution, som icke lofvade särdeles mycket. Derefter utkom Spionen, som lade sörsta grunden till hans rykte; detta stadgades snart genom Nybyggarne vid Susquehannahs källor, hvilket arbete icke långt derefter följdes af Den sista Mohikanen. Coopers namn blef hastigt bekant åfven på andra sidan oceanen, och dessa mästerstycken, fulla af nya I Scener, öfversattes på nåstan alla språk, och togo plats vid sidan af Walter Scotts skapelser, I mångas ögon gaf han föga efter den skottska barden, Kort efter utgifvandet af Den sista Mohikanen, det vill såga omkring 1826, gjorde Cooper en resa till Europa, der han tillbragte flera år och utgaf successivt Banditen. Den röde Fribylaren och Gräsöknen (the Prairie), hvilka satte kronan på hans rykte. Hans personliga karakter förvärfvade honom vid samma tid vånner bland de utmärktaste mån. Ester sin återkomst till Förenta Staterna, fortsor han att producera talrika arbeten, hvilkas originalitet icke mera var lika srapperande: åsynen af en annan verldsdel, ett annat samhällslif, tycktes hafva lockat honom ur skogarna och savannerna, der hans geni nyss förut så lyckligt utvecklat sig. Han försökte att lörlågga skådeplatsen får några af sina romaner till Europa, och detta lyckades honom ganska medelmåtttgt. Från den tiden låt han åfven den politiska satiren få insteg i sina kompositioner; och emedan han låt leda sig af mer ån en fördom och hans antipathier voro talrika, förlorade de denna ståmpel af originalitet och detta slags ösvervägande lugn, som utmärkt hans föregående arbeten. Cooper hade varit en poet af en nåstan jungfrulig renhet, nu gjorde han sig ganska ofta till en partisk historieskrifvare eller snarare en håtsk granskare öfver några af sin tids förvåndheter. Hans moraliska vårde förlorade derigenom icke mindre ån hans litteråra. Men dessa flåckar skola försvinnai framtidens I perspektiv; de herrliga blad han kringstrött, åfven uti romaner, der intrigen år fattig och tanken föga ådel, utplåna minnet af de olyckliga diatriberna och de andefattiga deklamationerna. Skall icke dessutom minnet af honom sörvaras af de skapelser, som gjort hans namn populårt, i alla de läånder der inbillningskraften utöfvar sitt herravälde? Denna allmånna popularitet anvisar honom en af de högsta platserna bland detta sekels litterära storheter. Cooper år icke endast en amerikansk skriftstållare, han år en kosmopolitisk; han har uppdagat en ny verld får låsarne i alla lånder; några af personerna i hans arbeten åro typer, vårdiga att stållas vid Sidan af Walter Scotts, och de blad på hvilka han målar oceanen, skogen eller öknan hafva en storhet, en skånhet, en poesi, som ingen författare åger i en sådan grad. Förlusten af Cooper skall således djupt kånnas icke allenast af hans landsmån, utan åfven af alla dem, med hvilka hans arbeten satt honom i beröring; och dessa äro oråkneliga i Europa. Antalet af Fennimore Coopers romaner år 34; och titlarna på dem åro följande: Precaution, — Spy (Spionen), — Pioners (RÅybyggarne vid Susquehannahs kållor), — Pilot (Lotsen), — Lionel Lincoln, — Last of the Mohicans, — Prairie, — Red Rover (Råda Fribytaren), — Borderers (Grånsboerna eller Wish-tonWish klagan), — Water Witch (Sjötrollet), — Bravo (Banditen), — Heidenmauer, — Retour, — Patrie au retour, — Pathfinder, — Mercedes de Castille, — Deerslayer, — Two Admirals, — Wing and Wing, — Wyandotte, — Autobiographi dun mouchoir de poche, — Ned Myers, — A terre et sur mer, — Niles Walingford, — Satanstoe, — Porte-Chaine, — Ravensnest; or the Red Skins, — Cratere, — Chasseur dAbeilles, — Jak Tier, — Lions de la Mer, — the Ways of the Hour. — (den sista utgifven 1850.) Fennimore Cooper har dessutom skrifvit några arbeten i annan genre: Historia om FöroeVf d D