Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1851, sida 1

—apfps—,——77—577 och de stunder vi vistades inomhus upptogos af musik, dans och konversation. Den tid, den förut omtalade häradshöfdingen kommer att passera hemma, tar jag troligen min tillflykt till Hjelmeronas, ty jag har redan fattat en sådan antipathi för honom, att jag år fullt öfvertygad, det vi båda ej långe kunna trifvas under samma tak, utan att blifva hufvudfiender. Efter hvad jag kunnat fatta af prostinnans målningar och några speord inom Hjelmcronska familjen, måste han vara en ofantligt stel, tråkig och kritiserande moralpredikant, passande att hänga nåsan Öfver gamla, dammiga luntor, men görande slåt figur i en salong. Se hår hans porträtt, sådant jag upphångt det i min inbillnings skråpkammare: lång, mager, lutad, med krokiga ben, blek, ljushårig, med glasögon och i rödt stötande polisonger, Samt hvit halsduk med stor rosett, etc. etc. Cud vet, huru det kommer sig att man kånner aversion för somliga menniskor, redan innan man sett palli och åter drages till andra af en oförklarlig sym: Vi hafva förslager, att i början af nåsta månad, då friherrinnans födelsedag intråffar, uppföra ett societetsSpektakel, äsfvensom att fira Ebbas, som år ett par dagar senare, med en maskeradeller kostymbal. Derför ber jag dig vara snåll och skaffa mig en rigtigt vacker kostym, passande åt mig, och skicka med det första; men coåte que colte, så vill jag hafva den så elegant som möjligt. Hvad det skall blifva roligt! Jag tror knappt att jag med så mycken hånryckning motsåg min första debut på en stor bal; men så år det, allt hvad vi lätt kunna förskassa oss, eger i våra ögon mindre vårde, ån det som möter hinder och svårigheter, ju omöjligare våra önskningars uppfyllande visar sig, desto mer lust hafva vi att få den verkliggjorda.