Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1851, sida 2

TsOTemaål Ior olverlåggning i svenska statsrådet. 2. Likaledes anmodas regeringen att taga i öfvervägande, om den af svenska riksdagen beslutade extraordinarie tullen på socker är öfverensstämmande med principerna i lagen af den 4 Augusti 1827, om Norges och Sveriges ömsesidiga handel och sjöfart, samt, derest detta beslut såttes i verkstållighet, tråffa de anstalter som sakens beskaffenhet och statens behof kräfva.Angående detta förslag har undertecknade komite, hvars medlemmar, i följd af valkomitns utnämning, äro Aall, Bertelsen, Lange, Schweigaard och Ueland, att afgifva sitt betånkande. Redan en lång tid har man hos oss haft uppmårksamheten fåstad derpå, att den stora och ståndigt växande inkomst, som tillslyter finanserna genom sockertullen, måste vara utsatt för en betånklig osåkerhet, sålånge den beståmmelsen år gållande, att allt socker, som i det ena af de förenade rikena undergått en sabrikation, införes till det andra mot hälsten af den i allmänhet gållande införseltullen. Sålunda gjordes från de norska kommissariernas sida, under förhandlingarna i den komite, som nedsattes 1845 till genomgående och granskning af den mellan rikena stiftade handelslagen, det till en hufvudsak, att socker skulle utgå ur förteckningen på de varor hvilka, sjöledes införda från det ena riket till det andra, njuta afdrag i den allmånna tullen. Men detta förslag, hvars antagande skulle hafva sörebyggt de sedermera uppkomna obehagligheterna af sockertullen mellan rikena, måtte den gången lika beståmdt motstånd af kommissionens svenska medlemmar. (Se aftrycket N:o 20 af de till föreläggande får 1848 års storthing beståmda handlingar). Hvad som år 1845 var en hufvudsak, nemligen att trygga båda rikenas beskattning, genom upphåfvandet af de ömsesidiga lindringarna för socker-införselsen, blir så äfven framdeles, hvarför komiten vill hemställa till storthinget att tråda imellan, i samma riktning, som förut de norska kommissarierna. Att ett sådant påstående förut från svenska sidan mått motstånd, och att den förlust, som norska tullinkomsterna lidit genom sockertullsystemet mellan rikena, i Sverige föga blifvit tagen i betraktande, förklaras lått af ett förment svenskt intresse, som svenskarne sjelfva nu måhånda icke långre erkånna för ett verkligt och sannt intresse. Deremot år det oförklarligt, att man i Sverige uppfattat den med de svenska sockerrafsinadörerna i Fredrikshall afslutade öfverenskommelsen som ett försök, att intrånga sig på grannriket med socker, rassineradt på denna sidan om grånsen, oaktadt denna öfverenskommelse tydligen och framförallt syftar på, att så snart som möjligt, till fördel både får Sverige och Norge, blifva fria från den priviligierade sockerfabrikation, som man, bunden genom förut medgifna råttigheter, icke haft i sin makt att förebygga, och oaktadt det, som dessa sockerrassinadörer betingat sig af norska statsstyrelsen, i förhållande till utlandet och derjemte åfven i förhållande till Sverige, hvarken i tanken eller i verkligheten år annat, ån att för några år få njuta samma fördelar vid utförseln af socker från Norge, som de svenska raflinadörerna, utan någon förut beståmd tidgråns, haft och fortfarande komma att hafva vid utförseln från Sverige. Det år visadt, att upptagandet af det Fredrikshallska privilegiet för sockerfabrikationen genom svenska entreprenörer hos svenska auktoriteterna och måhända åfven inom större kretsar våckt mycken oro, hvarför man i Norge visserligen var beråttigad att antaga, att underråttelsen om de trånga grånser, både i afseende på tid och qvantitet, inom hvilka detta så mycket fruktade privilegium vid ösverenskommelsen blifvit inskrånkt, skulle i grannriket mottagas med tillfredsstållelse. Det år också för komitän omöjligt att föreställa sig annat, ån att hvarje svensk man, som hade att vålja mellan den trässade öfverenskommelsen och privilegiet i dess obegrånsade skick, icke ett ögonblick skulle betånka sig vid valet. Men hvad som gör all misstydning omöjlig, år den förklaringen från narskåa stafens sida. att den