Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1851, sida 2

trodde sig handla åfven i dess interesse. Oaktadt de betydliga uppoffringar, som vid detta tillfålle gjordes från norska statens sida för för att få ett privilegium tillintetgjordt, hvars förvårfvande af de nuvarande egarne enligt all sannolikhet var beråknadt mera på den fördel som skulle komma att dragas af Sverige ån af Norge, och oaktadt den skonsamhet oeh liberalitet som storthinget visade raffinaderiet, såtorligen till icke ringa del hade sin grund i den omståndigheten, att det var svenska medborgare som tillhandlat sig detta privilegium, så har man dock — besynnerligt nog — fått erfara, att de från vår sida tråffade försoganden väckt stort missnöje i Sverige. Efter hvad man af de offentliga tidningarna erfar, har också riksdagen af denna anledning beslutat en utomordentlig tull på raffineradt socker, som införes till Sverige. Om detta beslut syftar direkt på det socker som införes från Norge, i hvilket fall det måste vara stridande mot -Mellemrigsanordningen af den 4 Augusti 1827, eller om det år affattadt i sådan form, att det icke står i uppenbar strid mot denna lag, kan jag i brist på en authentisk afskrift af detta beslut icke såga, men det tycks vara gifvet, efter hvad som passerat inom svenska allmånheten, och enligt hvad man af tidningarna erfarit om förhandlingarna på riksdagen, att riksdagens beslut om I sk. extra tull på hvarje skålp:d socker i sjelfva verket år riktadt mot det socker, som komme att införas från Norge. Utom de anförda omståndigheterna, gifves ånnu en, som gör att det resultat hvartill man kommit i broderriket, måste anses aldeles ovåntadt. Som bekant år har från Sverige till oss mot half tull under flera år införts flera hundra tusen skålpund socker årligen, till skada både för våra tullinkomster och våra sockerrallinaderier, utan att minsta klagan deröfver försports från Norges sida; att införseln under senare åren astagit, kommer icke deraf att vi laggt några hinder i vågen, utan deraf, att det svenska sockret icke varit så godt som andra lånders sabrikater af samma vara. Skulle man i synnerhet hafva klagat deröfver, att norska staten bland koncessionerna tillerkånt rallinaderiet 1 sk. per skålp. i exportpremie, så år åfven denna klagan obefogad; ty om jag icke år allt för illa underråttad, så medgifves i Sverige en ånnu större exportpremie. Öfverallt tycks den meningen mer och mer utbreda sig i broderriket, att Norge har största fördelen, i afseende på gållande beståmmelser om båda staternas ömsesidiga handel och öfriga förhållanden. Riktigheten af denna mening kan icke erkännas. Man bör nämnligen lägga märke till, att såvida fördelen skulle bestå deri, att vissa varor kunna införas mot erlåggande af half tull, så inskrånka sig de norska produkter, som införas till Sverige, våsendtligen till fiskvaror, hvilka icke rivalisera med inhemsk verksamhet, och kunna, då införseln af fiskvaror icke förekommer från något annat land, belåggas med en så hög införseltull, att beståmmelsen om half tull icke får någon betydelse. Annorlunda förhåller det sig med de svenska varor, som införas till Norge; dessa åro icke allenast måktiga konkurrenter med alla våra industrigrenar, men vi kunna icke, åfven om vi ville, öfvergifva vårt liberalare tullsystem, bryta mot principen om half tull, derföre att samma slags varor åfven tillföras oss från andra lånder. I öfverensståmmelse med dessa betraktelser, år det min åsigt, att Norge år långt ifrån att skörda någon fördel af de gållande beståmmelserna om Norges och Sveriges ömsesidiga handel, tvårtom tror jag oss hafva stor orsak att önska dessa bestämmelser upphåfda. Efter hvad sålunda passerat och i följd af nårvarande förhållanden tror jag, att storthinget icke Lör vara en lugn åskådare, utan söka, så vidt sig göra låter, att förebygga missförstånd med ett brödrafolk, som vi i allt uppriktigt råckt brodershanden, samt vaka öfver att icke ömsesidigt vidtagna förhållningsreglor, till vår skada åsidosåttas. Hvad storthinget i omberörda hånseende bår vidtaga, år icke godt för mig att afgöra; min egentliga afsigt med detta anförande år.