Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1851, sida 2

Meckienburg om dess upptagande 1 Tullloreningen. Tullföreningssrågan synes ställa alla andra politiska frågor i bakgrunden. Prins Fredric Wilhelm Carl af Preussen har aflidit den 29 September. Prinsen, född 1883, var preussiska kunungahusets senior och onkel till den nu regerande kungen. Af hans barn öfverlefva honom prins Adalbert, storhertiginnan af Hessen-Darmstadt och drottningen af Baiern. 1806 började han sin militåra bana; han deltog i slagen vid Auerstådt, Leipzig och Waterloo. Efter freden 1815 var han 3 gånger guvernör i Mainz och 1830—31 generalguvernör i Rhenprovinserna. En telegrafdepesch från Frankfurt af den 30 September förmåler, att en tysk centralpolis nu kommer att inråttas i Leipzig. Resultatet af de olika preussiska provinciallandtdagarnes förhandlingar går ut på provincialståndernas återinförande, dock utan att derigenom något ingrepp sker i kamrarnes råttigheter. På jernvågen emellan Magdeburg och Potsdam intråffade den 28 September den beklagansvårda olyckan, att tvenne jernvågstränger stötte tillsammans, hvarvid 50 personer blifvit mer eller mindre skadade. I Osnabrack har företagits husvisitation hos en skolgosse, vid namn Rösing, son af en demokrat. Intet fanns. FRANKRIKE. Ryktena om en statskupp sysselsätta ännu hufvudstaden. Verkligen synes också en del ultra bonapartister hafva önskat en våldsam lösning af de sväfvande frågorna. De skola tillochmed uppgjort en plan huru allt skulle så ledas, att L. Bonaparte blefvo diktator med hr Persigny och Carlier till ministrar. Den vackra planen blef dock om intet, då ingen general ville hjelpa till vid I utförandet. För ögonblicket lår imellertid Elysee slagit alla dylika planer ur hågen. Bladen upprepa den ena gången efter den andra, att presidenten beslutat ingenting företaga utan national-församlingens samtycke. Det påstås dock, att han, derest det otroliga intråffade, att han vid presidentvalet finge den absoluta majoriteten, åmnar åfven emot församlingens vilja bibehålla sig på sin plats. Detta rykte vinner i sannolikhet derigenom, att en jurist, en slägting till Leon Faucher, utgifvit en brochyr, hvari han försvarar den satsen, att presidentens återväljande år fullkomligt lagligt, säframt han erhåller den absoluta majoriteten af rösterna, emedan den bestämda lagen blott år den transitoriska råtten, men nationen, som genom valhandlingen nttalar sin vilja, den lefvande råtten. — Så galet kan det vål dock aldrig åtbåra, att vid det stundande presidentvalet de flesta rösterna gifvas åt herr L. Bonaparte, som så tillräckligt ådagalagt sin kompletta oduglighet att vara styresman i en demokratisk republik. Det förljudes att L. Bonaparte åfven hyser den planen att, genom hotelser att kasta sig i de radikales armar, skrämma legitimister och orleanister till att verka för hans återvåljande. En komite af 12 legitimistiska notabiliteter, hvilken våsendtligen representerar den moderafa fraktionen af partiet, har beslutat att icke i principen afstå från att stålla en kandidat till presidentvalet, men icke göra det för ögonblicket och tills vidare endast söka att få de legitimistiska representanterna i nationalförsamlingen ätervalde. De moderata legitimisternas organ, IUnion, förklarar tillika, att man i ingen håndelse vill sluta sig till någon kandidat, som icke röstar emot Cretonska förslaget om upphåfvandet af Bourbonernas landsförvisning. Samtidigt förklarar den orleanistiske -Messager de VIAssembl6e-, att den icke vill veta af någon kandidat, som ej röstar för detta förslag. Alltså måste general Changarnier, som hade stor utsigt att samla en stor del både af orleanisternas och legitimistarnas röster, uppgifva ett af partierna. Ett stort antal representanter har redan kommit tillbaka till Paris. Thiers vigilerar hos Changarnier och andra för det Cretonska förslaget. Det skall hafva beståmt regerin