IIvarjehanda. En Pariserhistoria. En öfverste. som nyss uppburit en summa af I, 600 Francs, träslade Lördagen den 20 September på en gata i Paris tillsammans med en man, prydd med hederslegionens band. Sedan denne helsat på öfversten, som besvarade helsningen, erinrade han honom i artiga ordalag att han förut haft åran att tjena under öfverstens betål och att han under revolutionen 1848, då han tjente i national-gardet, erhållit sin dekoration. fversten sökte förgåfves påminna sig denna officer; men emedan ban successivt tjenat i flera regementen, och den ifrågavarande tidpunkten skulle varit för tjugo år tillbaka, tviflade han ej på sagesmannen. Denne uttryckte sin Önskan att få veta hvar öfversten bodde, för att få göra honom en visit och samtala med honom om hans sordna regemente; öfversten upptog då sin plånbok, framletade ett kort, skref derpå sin adress med blyertspenna och lemnade honom den. Men då han kom hem och aftog sin öfverrock, saknade han plånboken. Han förmodade derför att han stoppat boken på sidan om fickan, sedan han skrifvit sin adress. Han ämnade följaktligen göra de vanliga efterspaniagarna, men erhöll då af en kommissionär ett försegladt paket. Det innehåll hans plånbok, men banknoterna voro borta, och i deras stålle fanns ett bref af följande innehåll: Min herre! det skulle göra mig samvetsförebråelser att behålla en onyttig sak, som möjligen kunde förorsaka mig skada och er saknad. Jag har derför åran att återsända er plånbok; var försåkrad att endast nödvändigheten tvingat mig att låna den lilla summa, som den innehöll, och vårdigas tro mig vara eder ödmjukaste tjenare Subtil. Emedan öfversten icke kunde uppgifva något signalement på den artiga tjufven, Så voro alla efterforskningar onyttiga. Loa ar F