Constance. Skizz af La Straniera. Constanee T. till Aurora R. Första brefvet. (Forts. fr. N:o 229.) Sommaren går det likvål an; då vådret år vackert, år jag mest ute, der trifves jag båttre ån i de små, låga rummen; det enda sållskap, som inger mig något intresse, år de böcker jag medfört och hvilka åtfölja mig på mina vandringar. Men de förlora snart nyhetens behag — och, hvad skall jag då taga mig till? Skicka mig derföre med första lågenhet allt nytt, som du kan erhålla i den moderna litteraturen: svenska, franska, tyska, engelska, med ett ord: allt möjligt. Jag långtar åfven mycket efter mitt piano, som skall förljufva många af mina ledsamma stunder, och hvilket jag hoppas med första erhålla. Jag sunderar också på, att få möbleringen i mitt rum föråndrad litet mer i min smak, hvarföre jag, att börja med, vill be dig bestålla en modern mahognysoffa med 6 stolar; soffan med ressorer, alltsammans klädt med grönt siden; åfven ett boksskåp af samma trådslag med glasdörrar. Komma några nya modevaror in, så tånk, att jag behöfver allt upptänkligt att roa mig med, och skicka mig något deraf. Nej, nej, nej, nu måste jag sluta på allvar, för att ej pröfva ditt tålamod för långe. Men Gud, en sådan lunta du nu får! Men jag skall aldrig göra så mer!