Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1851, sida 1

— — — —— — 2c MMMM HN mycket afhållen af sina församlingsboer, hvilka i hvarje bekymmer vända sis till sin gode prost. prostinnan räknar ungefår ett tiotal af år mindre Ån sin man; hon år ännu mycket rask och lislig i sina rörelsar, samt sköter sitt hushåll som en duktig matmoder, hvilket hon anser som målet för hela sitt liss sträfvande. Någon högre bildning några ädlare själsnjutningar, eger hon ej ens aning om, och anser dem åfven aldeles obehösliga för qvinnan, som, i hennes tanke, bör hafva sin verkningskrets inskrånkt inom köket och barnkammaren, allt annat år flård och fåfånga. Hela hennes själ, hela hennes våsende år så införlifvadt med den krets, hvari hon rörer sig, att hon knappt kan fatta något annat, och i historia och geografi skulle ett tioårigt barn från en stockholmspension slå henne på fingrarna. Hon blyges ej det ringaste öfver sin okunnighet i detta fall: ty, säger hon, 4sädant der till: kommer korlarne att förstå sig på, men ej oss fruntimmer; kunna vi blott vår katekes rått så år allannan låsning öfverslödig, emedan den hvarken lår oss att steka en stek eller såtta upp en våf båttre, och de, som låsa mest, äro vanligen de största odågorna. Åfven anser hon som en stor olycka för ett fruntimmer, att ej blifva gift, ty det år qvinnans bestämmelse, påstår hon. ÄMen hvarföre blifva nutidens flickor så ofta gamla möjuhbgfrur? yttrade hon en gång. Jo, emedan de ej duga till att sköta et hushåll; de kunna dansa, klinka på ett klaver, pladdra fransyska, klåda sig efter sista modet, och se der allt; men en sådan grannlåtsflicka år ej en bra karl belåten med. (Fortsåttn.)