Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1851, sida 2

Den nya landsplågan. Det låter för ångsligt! Från olika håll ingå underråttelser om de högst betånkliga verkningar, som uppkomma genom förtärande af bråd, som bakats af den nya rågen. Allmogen får åckel deraf — hufvudvårk — svindel — ja till och med dåden. Ni tror det inte, ni anser alltsammans bara för en verkan af det olycksaliga -brånda vinet (som Hampus Christoffer Tullberg benåmner brånvinet); men icke desto mindre står det fast, att det kommer sig af bara brödet. Se hr Bergenschölds rapport! Detta skulle vara mycket illa, om icke hufvudtitlarne vore. Men till all lycka ha de sörjt för, att vår allmoge intet bråd eger. Ett ytterligare bevis för, att ingenting ondt finnes, som icke har något godt med sig. Bara hr Bergenschöld hade inrapporterat detta förhållande också! Huru skulle icke det genast hafva underbarligen nedtystat alla landsfaderliga bekymmer öfver den nåmnde brådsoten! Men man har då gudskelof en vetenskapsakademi. Man hånskjuter sjukdomen till dess mogna ompröfning: måhånda skall den finna botemedlen emot det onda. Den kan visserligen också, liksom vi andra olårda, stundom missleda med sina uppgifter, såsom det skedde med uppgiften om Sirius, som skulle vara synlig under den sista solförmörkelsen, och likvål envisades med att hålla sig undan. Detta får då tillskrifvas hvad man med ett klassiskt vordet uttryck brukar kalla de outredda naturkrasterna.Och hvad betråffar nåmnda speciella fall, så kan då billigtvis Sirius lika gerna antagas hafva försofvit sig, som akademien. Nåja; emellertid ingår akademiens svar genom dess chemist, hr Svanberg. Posttidningen, hvars ojemförliga magerhet också tyckes vara ett symptom af den nåmnda brådsoten, skyndar att aftrycka det vackra utlåtandet.