Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1851, sida 1

det en viss pregel af ordning och renlighet, ja, tillochmed treflighet med sina hvita gardiner för fönstret och sången, och sin vackra utsigt; men kontrasten år för stor imot det, hvarvid jag fordom varit van; jag kan ej finna mig i detta idylliska lif — jag vantrifs, jag trånar bort. Allt annat år i förhållande härester: salen med sina stora tvårbalkar i taket, sin hvitlimmade spis och sitt granrisbeströdda golf; förmaksmöbeln med gammalmodiga, storrosiga kattunsöfverdragen; prostinnan sjelf med sina långa och breda förkläden, kragar och mössor, som måste datera sig från en temligen aflågsen tidsålder; prosten med sin svarta kalott och långa pipa, hvilken sällan lemnar honom — ja, allt detta passar förträssligt tillsammans, men jag — jag passar ej hårtill. Se hår, huru jag tillbringar en dag, och en dag innefattar hela beskrifningen af mitt enformiga lif. Kl. 7 drickes koeffe, hvilken hvar och en får på sitt rum. 9 åtes frukost och 12 middag, samt redan kl. 8 supera vi. Om jag ej år tillstådes vid dessa för mig så ovanliga måltidstimmar, vankas sura miner och yttranden som: man får taga sedan dit man kommer, ungdomen skall ej låta gammalt folk vånta på sig, etc. Imellan frukosten och kaffet går jag ut och spatserar, år sedan på mitt rum till middageu, hvarefter jag åter tar mig en liten promenad, samt år derefter tvungen att sitta nere hos gumman med mitt arbete. Angenåmt! (Fortsåttn.)