IIvarjehanda. Nya Korrespondenten (i Landskrona) berättar följande Ålilla historia: Der bodde en gång en Shack eller Furste i ett land långt härifrån — jag vill nåstan minnas det var i Bes-arabien eller Mes-potania —. Denne Shack började vackert: han var en tid bortåt sparsam, folklig, human och vann derföre sitt folks hela förtroende och aktning. Man ville se en gyllene tid uppgå för det stackars Mes-potania. Men, hast du mir gesehen! Innan man vet ordet af tar den milde, den vise, den folklige sin Matts ur skolan och låter leda sig af andra råd. Han förkastar det kloka och utvåljer det besatta. Bland annat slår han sig på tiggeri. I Mespotania går det till nåstan liksom hos oss. Man skickar ombud till Shacken: han begår af dem hvad som år nådigt till hans hof, hans krigare oeh embetsmän eller eunuker. En tid bortåt begårde han icke mer ån hvad rått och skåligt var; men omsider tyckte man sig finna någon oförskåmdhet; man började hålla igen. Detta ansåg hans Höghet och dess kreatur vara vanvördeligt; men det halp ej. Man åberopade sig på folkets fattigdom och på omöjligheten att draga tyngre börda; men han intrigerar, prejar, ända till dess han får framgång med — — — EON EEE SES ÄA LL