hans svar gingo ut på, att han mördat för att sjelf få mista lifvet, dock först sedan han fått ångra sig. Då domaren gjorde honom uppmårksam på, att det skulle varit honom lätt att blifva dödad utan att sjelf göra det, t. ex. om han låtit utmana sig af en öfvad duellant, svarade han: -Min herre! Ni har ingen religion! Hon yttrade också, att han åmnat uppskjuta mordet till nåsta år, då han skulle gifva sig till soldat, och lått kunde få tillfålle att dåda en officer, men att kan icke haft tålamod att vånta så långe. — Den mördade m:me Ricard var knappt 20 år gammal, utomordentligt vacker samt allmånt afhållen och aktad. II. I kommunen Bouloc, kanton Lauzerte, Tarn och Garonne-departementet, utbröt d. Il d:s om astonen eld uti en lada, som tillhörde en herr Aradel. Folk ilade till för att släcka, då plötsligen från det brinnande stället ett skott lossades, hvaraf mårens son svårt sårades. Man trångde sig omkring honom, då återigen ett skott lossades och en annan ung man föll tråffad till marken, och kort derefter ett tredje, som också kråfde sitt offer. Ingen tånkte nu mera på att slåcka, utan man skyndade bort för att hemta gendarmer från Lauzerte. Vid blixten från det sista skottet hade några personer trott sig mårka, att det kom från en vind, som låg nåra ladan, och når gendarmerna kommo dit, då ladan var sallkomligt nedbrunnen, gick man medelst en stege upp på vinden, och der erbjöd sig ett förskråckligt skådespel. En af Aradels söner, omkring trettio år gammal, satt på en pall med genomskjutet hufvud, stödjande sig på ett gevär. Vid hans sötter lågo två ånnu råkande pistoler. Han fördes till sjukhuset, der han afled efter ett par timmars förlopp. Såsom orsak till hans brott vet man icke att anföra något annat, ån att han, som var ruinerad genom spel, beslutit att göra slut på sitt lif; men först ville han bränna ned huset, och för att hindra eldens slåckning sköt han ibland det tillstädeskommande folket. —