Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1851, sida 1

Emma. En novell i 20 fragmenter. (Forts. sr. N:o 220.) — Tyst, låt mig tala. I detta rum år jag herre. — Dock, jag vet, det år billigt, att jag som slafvinna måste köpa mig fri. Jag år stolt nog att tro, att min frihet icke kan betalas för högt, om jag ån gåfve er allt hvad jag eger. — Hon gick till ett skåp och framtog en liten portfölj. — Hår år hela min förmögenhet, tag och res hvart ni vill, till Amerika, eller hvart ni behagar, endast det blir långt bort. Hör ni? långt bort! — Hon var så upprörd, att hon blott med måda kunde frambringa de sista orden. Han stod som en krossad syndare framför henne och vågade icke tala. Men småningom fattade han mod och tånkte, att han borde möta detta allvar med trotts. -Ilösjligt — började han, men i detsamma kastade hon portföljen för hans fötter och lemnade rummet. Han hörde med djup harm, att hon stångde dårren i lås. Villrådig stod han der ånnu en stund. Em