Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1851, sida 2

slaktoffer han förde till vagnen, som genast hastigt rullade bot. — — — — Medan detta föregick hos Stålsvårds, voro Ernst och hans farfader sysselsatte att packa in sina saker, ty de åmnade morgonen derpå lemna staden. Ernst betvingade med mycket mod den djupa smårta, som uppfylde hans ålskande hjerta. Ja, af kårlek till den gamla farfadren, låtsade han tillochmed vara glad, ehuru mången hemlig tår rullade ned utför hans kinder. — Så skall jag då sofva lungt och godt för sista gången hår i din sång, sade gubben, i det han lade sig. — Gör det, sade Ernst och gick till fönstret för att se, om det ånnu var ljust i Stålsvårds hus. Han fick just se Emma stiga i vagnen, och han suckade djupt. — Du skall vål åtminstone se henne ånnu en gång tånkte han och smög sig sakta bort för att ej ståra den sofvande. Derpå ilade han på en genvåg till det hus, hvari han visste att Starklow hade hyrt rum. — Porten var öppen, han ilade derför uppför trappan och stålde sig i ett hörn, der han trodde att Emma skulle gå förbi. Forts.