— Nå hvad säger du derom? frågade han med djup ångest. — Jag reser; min fader befaller det ju! svarade hon för att stålla honom på prof. Han darrade af inre vrede, men hemtade sig genast, emedan han anade hennes verkliga afsigt. — Emma, sade han håstigt, jag älskar dig så högt, som det år möjligt hår på jorden, dertill skall himlen vara mitt vittne, men, han teg ett ögonblick och tryckte handen mot sina Ögon, liksom för att hejda frambrytande tårar, skulle det bereda din lycka, så år jag beredd att afsåga mig dig. Dessa ord, hvilka tycktes vara så ådla och oegennyttiga, gjorde ett djupt intryck på henne. — Nej, nej! ropade hon och omfamnade honom passioneradt. Min faders vrede rubbar icke mitt beslut, i morgon blifver jag din hustru, om också himmel och jord sammansvurit sig mot mig arma! Glad och tillfredsståld återvånde Starklow denna afton för sista gången till sin anspråkslåsa boning; följande dagen skulle han flytta till en större och elegantare, som han hyrt i anledning af sitt förestående giftermål.